Hemma?

Jag har bestämt mig för att trivas i Göteborg, för att vara här till kalendern visar juni 2008. Jag skulle inte kunna tänka mig livet utan de människor jag lärt känna de här månaderna. Mitt liv skulle se mycket annorlunda ut om jag inte mött de här människorna. Precis som alla relationer gör, så har de påverkat mig. Jag hörde någon gång att det är i mötet vi blir till, eller jag hör det ofta. Det är först nu det blir så där påtagligt, det är i mötet med den andra jag växer och utvecklas, mognar. Som ensam ö, utan att bli berörd går det nog inte att växa.

Sedan tänker jag på beröring, det där att lägga handen på axeln, att kramas lite grann när man möts. Ja helt enkelt ta på varandra så där naturligt. Det saknar jag mycket, det är svårt att vara utan det. Jag har inga sådana relationer här där det är okej. Kan man vara hemma någonstans där man inte blir vidrörd eller berörd? Det har gått tre månader. Inte så där värst lång tid. Saknaden är inte sådär akut som den var för en månad sen. Nu är det mest en molande längtan som finns under ytan inuti mig.

Jag behövde Göteborg, jag behöver Göteborg ett tag till, för avståndet är viktigt på riktigt. Distansen och tiden att reflektera och bli den "vuxna" Emelie.

Jag längtar hem, inte till någon speciell plats, kanske är det mig själv jag längtar efter att hitta.

Kommentarer
Postat av: Alexandra

Jag förstår precis vad du menar..har aldrig satt ord på det men det känns oerhört skönt att någon annan sätter ord på det jag känner,att någon mer känner och tänker så :)

Kram på dig Emelie

2007-12-04 @ 16:55:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0