Ett år i Göteborg

Ibland kan jag komma på mig själv med att verkligen längta efter något mer, eller snarare efter något annat. Jag har rest genom hela Sverige för att tillbringa två veckor i mina hemtrakter. Det jag har med mig ryms i en 55 liters ryggsäck. Det är förvisso en ganska stor ryggsäck men poängen är att allt jag behöver egentligen ryms där i. Jag tänker ofta på mitt överflöd. Jag har så mycket saker jag inte använder, som egentligen inte betyder något. De har mest ett nostalgiskt värde. Det är gott det också men....

Jag kommer ofta på mig själv med att längta efter ett sådant där liv som man lever i Taizé, eller på pilgrimscentrum i Vadstena. Enkelheten, gemenskapen i arbete & samtak och de regelbundna bönerna. Livet får ett djup, ytterligare än dimension och tillvaron blir mer svårtolkad. Samtidigt kan jag sakta släppa taget, släppa mitt behov av att förstå och förklara. Stressen släpper sakta och jag läser min bok, målar i mitt block och lever helt enkelt väldigt gott.
Mitt problem är att applicera det i min vardag. Jag behöver ge mig själv tid, och jag behöver rensa bort, jag behöver rensa för att ge mig själv plats.

Ibland tänker jag att konsumtionssamhället, och habegäret sakta äter upp oss inifrån. Kan prylar göra oss lyckliga? Ja, kanske. Fast det är som min kollega Frida säger. Om jag inte hade alla de där vännerna att "prata" med över datorn, eller ringa till med den flashiga telefonen, då vore inte prylarna värda något alls.