Nätverket som räddar

Om tio minuter ska vi gå till Spårvagnen, Annika och jag. Det har varit så mysigt att ha henne här. Fin fint.

Jag är inte helt förtjust i att det är dags att fira jul nu, inte alls faktiskt. Jag får ta det onda med det goda. Det fantastiska är att jag känner stödet av alla människor jag har runt omkring mig. Jag har ett nätverk som bär mig, och jag vet att det finns utvägar. Bara det är guld att veta. Det finns en stor kraft i människor stöd, i människor böner.

Imorgon ska jag träffa Sara och B-M, julafton Annika, Annandagen Åsa, sen så rullar det på. Jag är glad, och välsignad med så många fantastiska människor.

Nu ska jag åka (hem).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0