Frågor utan svar
En del saker är konstiga. Som att mina uppgifter känns mer och mer subtila för varje dag som går. Vad gör jag om dagarna och varför gör jag det? Vad blir resultatet? Hur förändrar det världen? Perspektiven blir kanske lite för stora ibland. Förstora för att egentligen vara greppbara. Frågan jag borde ställa är nog: Vad gör det här med mig? Det är en fråga som jag faktiskt kan svara på. Jag har gått från tonåring till vuxen (ung) kvinna på ett par månader. JAg växer så det knakar. Att arbeta på det här sättet ger mig distans, nya perspektiv och erfarenheter. Jag blir mer och mer trygg i mig själv, mina framtidsdrömmar och min roll i mitt liv.
Fast ändå. Ibland undrar jag. Vad gör kyrkan egentligen, alla dagar som inte är söndagar? Till vilken nytta då? Varför då? Jag vill nog nästan säga att jag förstår kyrkans uppgift mindre nu, än vad jag trodde mig göra förut. På ett sätt är det som vilken arbetsplats som helst, och på samma gång vill jag tro att det är annorlunda. Eller? Vad har kyrkan för plats i samhället idag? Vad är det meningen att vi, alla som är kyrkan ska "manifestera"?
Kanske räcker det om vi är ljus?
Som ni ser har jag väldigt mycket frågor, och få svar.
Jag känner igen mycket av dina tankar. Ibland undrar man verkligen vad man gör under dagarna och vad det egentligen har för betydelse i det stora hela. Men jag tror att vi, även när vi sitter med massa administrativa uppgifter på våra kontor, ändå är ljus, ändå är salt i världen. Kanske är våra församlingshem små städer på berget som alla kan se och att vi därigenom blir ett litet vittesbörd i dagens samhälle. Jag hoppas det iaf.
Spännande att få dela dina tankar, inte bara i detta inlägget!
Jag tänker att kyrkan ÄR precis som vilken arbetsplats som helst. På gott och på ont. Och uppgiften vi har som kyrka (som ju är mycket mer än bara arbetsplatsen eller den fysiska kyrkan utan alla (med)lemmar) är inte att vara så himla annorlunda utan att med våra liv vittna om Jesus och Gud. Förutom gudstjänstfirandet så tror jag sedan att vi ska göra allt möjligt! Helt beroende på kontext, behov och viljor. Alla församlingar ska inte ha juniorer eller syförening men alla församlingar ska ger uttryck för Kristi kärlek. Kanske glömmer vi det lite för ofta... vi fastnar i "måsten" och "borden" istället för att se vad vi vill, finner glädje i, och var vi kan göra nytta (vara den barmhärtige Samarien eller jordens salt).
ja, ibland kan man fundera.
Kan du inte få någon tid "off" från din plats o komma o kolla in mitt o min diakoniassistents jobb till våren...
Att arbeta med handikapp/språkhandikapp inom kyrkan kan ibland te sig väldigt annorlunda från den vanliga församlingsverksamheten.
/Ellinor
Känner igen. Därför behöver kyrkoarbetare
baka muffins eller odla rädisor. För att se tydliga resultat.
