Ett år i Göteborg

Jag tycker alldeles bestämt att novembermorgnar borde förbjudas. Imorse tog det mig en timme att komma upp ur sängen. Nu har jag glömt både lunchen och fikat hemma. Nåja, då får jag ju i alla fall se lite dagsljus på väg till spårvagnen sen. Som de säger, det man inte har i huvudet får man helt enkelt ha i benen.

Mina ben kommer bli mycket vältränade efter det här året.