Ett år i Göteborg

I morse/förmiddags när jag kom till jobbet (efter att ha bråkat med en trasig tvättstuga). Så var vaktmästaren och prästen i full gång med att bära in världens största stege i kyrksalen. Idag skulle det planerade lampbytet ske, så att barnkören syns ordentligt på söndag när musikalen går av stapeln. Redan innan visste jag att jag skulle bli inblandad i det hela så det var bara att ta av sig jackan, lägga in väskan i skåpet och förbereda sig på ett par timmars slitigt arbete.

Som ni vet så är ju inte kyrkor de byggnader som har speciellt låga tak. Uppskattningsvis så skulle det nog kunna vara cirka 6 meter upp dit lamporna sitter, och dit skulle vi få upp en skranglig stege. Igår förbereddes det hela med att kasta över en tunn lina, som skulle kunna dra över den tjocka linan över bjälken.

Så det första vi fick göra var att se till att vi fick upp det tjocka repet över bjälken. Det var inte helt problemfritt eftersom det var flera knutar på repet. Så där stod jag och tittade på repet, kastade och drog och försökte förgäves få knuten över bjälken. Till slut, efter mycket möda och en halv flaska coca cola var repet till slut över och stegen kunde sättas fast. Då kom utmaning nummer två, att få tillbaka repet och därmed dra upp stegen. Det visade sig vara betydligt svårare än att få repet över bjälken. Till slut lyckades det också. Varpå vi fick ropa på musikpedagogen för att komma och hjälpa till.

Först försökte de få upp mig på stegen. ALDRIG I LIVET! Jag är dödligt höjdrädd!! Så det blev prästen och vaktmästaren som fick turas om att klättra, själv satt jag mitt i kyrkgången med ett tjockt rep lindat runt armarna för att försöka hålla övre delen av stegen på plats. Samtidigt passade jag på att dokumentera äventyren i luften.

Samma procedur upprepades en gång till när stegen skulle ner, och sen upp igen vid nästa balk med spotlights.

Dessa äventyr finns väldokumenterade i min mobil kamera, och så snart jag kommer hem ska jag dela med mig av min roliga, men något knasiga stund i kyrkan.

Mitt under alltihop kom en kvinna in för att tända ljus, och hon satte sig i en bänk och grät lite. Ville så gärna fråga hur det var med henne, men kunde ju inte släppa repet eftersom vaktmästaren hängde som en apa längst upp. Hon fnissade till lite när hon satt där och tittade på oss. Ja, det måste varit en rolig syn. Ett rep över i stort sett hela kyrkan, jag som sitter i änden av repet och försöker hålla stegen på plats, en stege som reser sig från golv till tak, och två personer som står i botten av stegen och försöker hålla den stadigt på plats, samt en person som klättrar högst upp med en påse lampor hängande längs sidan. Det måste varit en riktig syn.

Jag gillar det där praktiska, när man umgås lite grann i arbetslaget, och får tid att skratta tillsammans.