Ett år i Göteborg

Nu har den första arbetsveckan snart gått. Fort, men ändå inte och jag längtar hem, fortfarande. Jag trivs jättebra på arbetsplatsen och i bostaden men det är mycket jag saknar. Framförallt människor och sammanhang.

Idag har Emma, som är volontär i det andra distriktet i Angered varit här. Vi har lagat lunch med RIA (och ätit den). Vi har också hängt tavlor och lite annat smått och gått. Jag har lärt mig vad en curator gör. Det är en person som hänger tavlor.

Jag är trött på alla nya intryck, trött på att städnigt möta nya ansikten, nya namn och nya röster. Igår kväll blev jag alldeles frustrerard.  Så kan det vara. Livet går framåt, och jag tycker nog trots allt att det blir bättre och bättre. Jag försöker tänka på det som ett låååååångt läger.

Nu fungerar TV:n, eller den gjorde det i går kväll i alla fall. Jag tror det är något knäppt med antennsladden. Skönt att det är löst. Det är skönt att ha TV när man inte riktigt orkar tänka.

I helgen har jag planer på att upptäcka Göteborg ordentligt, eller ja i alla fall mer än förut. Ikväll ska jag lyssna på Håkan Hellström på Liseberg. Varför utsätter jag mig för det? När jag har lyssnat på honom tycker jag nog mest att han sjunger falskt..