Ett kärt gammalt ämne
Ett ganska slitet ämnen på min blogg är hemlängtan. Det beror på att det upptar en ganska stor del av mitt liv, därför att jag ständigt lever med ett visst mått av längtan hem och tillbaka. Det går alltid över efter ett tag, och jag blir mycket värre när jag är trött. Jag är trött nu.
Det jag egentligen skulle skriva om är en alldeles fantastisk Riksteater uppsättning som jag varit på ikväll. Så intensiv, fylld av känslor. Först fick jag ont i magen av ilska, sen skrattade jag lite vilket slutade med att skrattet fastnade i halsen och tårarna brände. Uppsättningen heter Räddad och kommer att spelas runt om i landet i vår. En vän till mig innehar en av rollerna, och även om jag är subjektiv i frågan så tyckte jag allra bäst om hans karaktär. Om uppsättningen skulle komma till en ort nära er så uppmanar jag er att gå och se den. Det går att hitta information om uppsättningen och vilka platser den kommer till på Riksteaterns hemsida. För övrigt har den fått alldeles lysande rescensioner.
Nåja, tillbaka till hemlängtan. Ikväll träffade jag två, för mig, väldigt viktiga personer. Vi hörs inte av så ofta, och ses inte heller så ofta, men i mitt liv är de ofantligt viktiga. De hjälper mig att öppna dörren till andra världar, än de jag är van vid. Bland annat den "kulturella sfären" som jag egentligen knappt tidigare upplevt innan jag lärde känna dem. Deras vänskap och stöd berikar mitt liv så väldigt mycket. Kortet jag fick av dem på min student bär jag med mig i almanckan. Det kanske låter knäppt, men för mig är det en påminnelse om att det finns så mycket mer, att jag kan välja min egen väg i livet och att jag trots det har vänskap och stöd. Vi hejar på dig och finns för dig när du vill.
En del möten, en del dagar, en del sammanhang får mig att längta hem mer än vanligt. Det går alltid över. Jag har alltid ett val. Just nu väljer jag att stanna här, jag litar på att vänner och viktiga människor finns kvar. Sammanhangen förändras, jag förändras och världen förändras. Ändå tror jag en del saker alltid finns kvar.
Det jag egentligen skulle skriva om är en alldeles fantastisk Riksteater uppsättning som jag varit på ikväll. Så intensiv, fylld av känslor. Först fick jag ont i magen av ilska, sen skrattade jag lite vilket slutade med att skrattet fastnade i halsen och tårarna brände. Uppsättningen heter Räddad och kommer att spelas runt om i landet i vår. En vän till mig innehar en av rollerna, och även om jag är subjektiv i frågan så tyckte jag allra bäst om hans karaktär. Om uppsättningen skulle komma till en ort nära er så uppmanar jag er att gå och se den. Det går att hitta information om uppsättningen och vilka platser den kommer till på Riksteaterns hemsida. För övrigt har den fått alldeles lysande rescensioner.
Nåja, tillbaka till hemlängtan. Ikväll träffade jag två, för mig, väldigt viktiga personer. Vi hörs inte av så ofta, och ses inte heller så ofta, men i mitt liv är de ofantligt viktiga. De hjälper mig att öppna dörren till andra världar, än de jag är van vid. Bland annat den "kulturella sfären" som jag egentligen knappt tidigare upplevt innan jag lärde känna dem. Deras vänskap och stöd berikar mitt liv så väldigt mycket. Kortet jag fick av dem på min student bär jag med mig i almanckan. Det kanske låter knäppt, men för mig är det en påminnelse om att det finns så mycket mer, att jag kan välja min egen väg i livet och att jag trots det har vänskap och stöd. Vi hejar på dig och finns för dig när du vill.
En del möten, en del dagar, en del sammanhang får mig att längta hem mer än vanligt. Det går alltid över. Jag har alltid ett val. Just nu väljer jag att stanna här, jag litar på att vänner och viktiga människor finns kvar. Sammanhangen förändras, jag förändras och världen förändras. Ändå tror jag en del saker alltid finns kvar.
Kommentarer
Trackback
