Hemma?
Ibland blir det känslomässigt svårt att ha "hemma" på två platser och egentligen ingenstans. Det tycker jag nog är det knepigaste just nu. I Göteborg är det fint, finfint till och med. I fredags hade jag inte alls någon lust att åka därifrån och var alldeles övertygad om att det är där jag ska spendera de närmaste åren. Det vill jag nog fortfarande, men kluvenheten blir liksom lite större. Djupt inuti längtar jag hem, hem till Linköping, till människor och gator. Till den fantastiska katedralen som jag skulle kunna tillbringa timmar i.
Och ikväll, när jag satt i sakristian i Matteus, så där som jag brukar göra, när jag stod bredvid Å och delade nattvard, när jag satt där i stolen bredvid henne. Ja då kändes fem år i Göteborg lite knepigt. Fast jag vet ju, det spelar ingen roll. Fem mil eller trettiofem. Det går bra ändå. Jag är inte samma människa som jag var för 8 månader sedan. Det har hänt så mycket. Visst bär jag en saknad efter alla goda människor ibland, jag kan inte omge mig med dem på samma sätt som här, men ändå. Fördelarna med Göteborg är större än nackdelarna, i alla fall just nu. Då får det vara så, då ska jag vara där och växa lite till. Imorgon är det första gången jag åker HEM till Göteborg.
Och ikväll, när jag satt i sakristian i Matteus, så där som jag brukar göra, när jag stod bredvid Å och delade nattvard, när jag satt där i stolen bredvid henne. Ja då kändes fem år i Göteborg lite knepigt. Fast jag vet ju, det spelar ingen roll. Fem mil eller trettiofem. Det går bra ändå. Jag är inte samma människa som jag var för 8 månader sedan. Det har hänt så mycket. Visst bär jag en saknad efter alla goda människor ibland, jag kan inte omge mig med dem på samma sätt som här, men ändå. Fördelarna med Göteborg är större än nackdelarna, i alla fall just nu. Då får det vara så, då ska jag vara där och växa lite till. Imorgon är det första gången jag åker HEM till Göteborg.
Kommentarer
Trackback
