Mitt trasiga knä, del 2

Jag vaknade i morse och knät kändes ganska bra, eller i alla fall så bra att det gick att gå normalt i lägenheten. Då kände jag mig väldigt nöjd. Men som de säger; Man ska inte ropa hej... och innan vi hade kommit till knuten på huset gjorde det förskräckligt ont igen. VIlket i för sig är en fullgod ursäkt till att jag ska slippa undan kökstjänsten. Jag skriver på min predikan i stället.

Förövrigt så gick det en propp hemma i morse. Helt plötsligt försvann ljuset från badrummet, och i ena halvan av lägenheten. Eftersom vi inte varit med om detta förr så hade vi inga proppar hemma. Det får min kombo åtgärda i eftermiddag, så det finns ljus när jag kommer hem ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0