Premiärpredikan
Då var det gjort. För första gången i hela mitt liv har jag predikat. Jag klarade alla punkter på min inre checklista.
* I stort sett manusfri
* Jag pratade inte för fort
* Jag kom ihåg att sätta på mikrofonen
* Jag vågade titta ut över besökarna
Dessutom fick jag massa beröm för innehållet i predikan, och det värmer för en nybörjare. Nu har jag lovat Malin att lägga ut den på bloggen, men det blir först när jag kommer till jobbet på tisdag.
Nu är jag egentligen helt slut och har spänningshuvudvärk, men innan tvn eller sängen väntar så ska här diskas.
Over and out
* I stort sett manusfri
* Jag pratade inte för fort
* Jag kom ihåg att sätta på mikrofonen
* Jag vågade titta ut över besökarna
Dessutom fick jag massa beröm för innehållet i predikan, och det värmer för en nybörjare. Nu har jag lovat Malin att lägga ut den på bloggen, men det blir först när jag kommer till jobbet på tisdag.
Nu är jag egentligen helt slut och har spänningshuvudvärk, men innan tvn eller sängen väntar så ska här diskas.
Over and out
Kommentarer
Postat av: Bloggblad
Vilken härlig känsla det måste vara! Någon predikan har jag inte hållit, men jag har gjort liknande mentala bungy-jumps...så jag vet...
Fast jag tycker inte det stör med manus - om man bara inte står och läser. Jag har alltid ett papper med, trots att jag kan utantill och har memorerat, men om jag TROR att jag KANSKE glömmer och kommer av mig... så gör jag det. Har jag papper behöver jag sällan titta på det.
Postat av: Bloggblad
En gång när jag höll en lång monolog, frågade flera stycken efteråt hur jag kunde komma ihåg allt... hehe... de hade inte sett att jag tittade till i manuset flera gånger.
Visst blir det en annan känsla med ögonkontakt.
Och jag slår vad om att du aldrig glömmer din första predikan!
Trackback
