Ett år i Göteborg

Idag har det varit en spännande dag på jobbet, även om det är lite stressande att en halv dag försvinner när jag på ett sätt badar i saker som jag borde göra. Hur som haver så var vi ute och gick i solskenet, jättehärligt och vi klättrade ända till toppen av Hammarkullen och tittade ut på utsikten över Göteborg. Allt såg stilla och lugnt ut, man kunde inte ens ana det kaoset som varit på morgonen. Solen gör verkligen skillnad!

På eftermiddagen skulle vi ha uppföljning av AKKA (Arbetsklimat i kyrkan). Det innebar att i nu efter ett par månader skulle diskutera den enkät vi fyllde i under oktober. Själv svarade jag mest "vet ej" på alla frågorna eftersom jag arbetat i församlingen alldeles för kort tid för att ta ställning. Det var intressant att följa diskussionen och se hur olika individer tolkar ord och begrepp på alldeles olika sätt. Sedan vill jag faktiskt ge en eloge till min kollega musikpedagogen som nog säger de allra klokaste sakerna, men vet inte riktigt om det själv.

Nu ska jag planera klart morgondagens andakt som kretsar kring bibelordet:

Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem

Jag tycker det är en ganska fantastisk del av bibeln, hur den förklarar människan kapabel, myndig, jämställd (mellan man och kvinna) och såklart, mest av allt älskad. Vi får se hur det går ihop sig, men jag har god hjälp av Nelson Mandelas kloka ord. Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga...