mobbning

Jag lyssnar på Barnaministeriet på P4 samtidigt som jag har satt en bröddeg på jäsning. Idag handlade programmet om mobbning, en kille som blivit mobbad under hela sin skoltid berättar om hur han har det (han går i sjuan nu). Det är inte så smärtsamt längre, men visst känns det när jag drar mig till minnes min egen, minst sagt miserabla grundskoletid. Min vardag från åk 1 till åk 9 var full av hån, spydiga kommentarer, slag, förlöjliganden, osynliggöranden, utanförskap och ensamhet. Även de som jag ansåg vara mina vänner var också med att utsätta mig för detta. Så var det då. Flera av dem har blivit fina människor, som jag uppskattar och tycker mycket om. För de flesta känner jag bara ändå en stor ovilja.

Det tog aldrig slut, ingen tog mina larm på allvar. Lärare, föräldrar och andra såg ingenting eller valde att inte se. Det har smärtat mig mycket, framförallt efteråt och för mig har det varit en lång väg tillbaka för att lära mig leva. Det önskar jag ingen annan. Till varje pris vill jag arbeta för att stoppa de dagliga kränkningarna av barn och ungdomar.

Kommentarer
Postat av: Malin

jag blir så arg när jag hör om mobbing. hur kan människor behanda andra människor på ett så avskyvärt sett? det är för mig en gåta. härligt att veta att du är en stark och glad person idag som kan ge av dig själv till andra! det finns ljus i alla mörker.

2008-01-19 @ 22:21:11
URL: http://gularundprickar.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0