Ett år i Göteborg

I fredags hittade jag Svensk Kyrkotidning i kopieringsrummet på jobbet, och liksom jublade lite inuti efter som betraktelsen i veckans nummer handlade om andra söndagen i fastan när jag ska predika. Så himla bra! tänkte jag och snodde den snabbt för att läsa tankar och få inspiration. Jag gömde den under mitt block på skrivbordet för att jag skulle få ha den i fred. Det är nämligen så att saker på jobbet lätt får fötter om fler är intresserade. Jag kände mig mycket nöjd med mig själv när jag gick för att äta lunch viss om att ingen skulle ta tidningen för mig. Där misstog jag mig grundligt! När jag skulle packa ihop och gå hem på eftermiddagen var tidningen plötsligt borta. Den gick inte att uppbringa någonstans, vart jag än letade. Jag frågade ALLA i huset, men ingen hade sett den. Jag var till och med inne på förskolan och letade efter den. Idag blev mysteriet ännu mer mystiskt när tidningen plötsligt återigen låg i kopieringsrummet. Jag tror jag blir galen! Den här gången packade jag genast ner den i väskan innan den skulle hinna försvinna igen.

För övrigt har jag haft en trevlig eftermiddag med den prästkandidat som för tillfället gör praktik i församlingen. Först promenerade vi i 1,5 timme och sedan blev jag inbjuden på fika i hennes tillfälliga lägenhet i källaren på en villa på Hammarkullen. Mycket trevligt, jag blev kvar där tills klockan var efter sju. Tänk vad trevligt man kan ha med varandra fast det skiljer nära 30 år emellan oss.