Ett år i Göteborg

Det är lite knäppt det där med att bo i Göteborg. För det första så avskyr jag vädret, den bitande fuktiga kylan som man nästan inte kan klä sig mot. Sedan ovanpå det, blåsten och regnet. Jag är livrädd för att bli påkörd av spårvagnar och biblioteket är ruskigt osorterat så jag nästan får nippran av att vara där.

Samtidigt, här finns så många fina människor, här finns muséer, trevlig träning, många fik, och mot allt det jag sagt förut det är ganska fint här ändå. Speciellt när solen skiner för första gången på tre veckor. Då smälter mitt hjärta direkt. Idag sken solen igen, och fåglarna kvittrade i Olofstorp. Jag försöker leva här, där jag är nu. Mitt hjärta har svårt för separationer, ändå tycks det växa allt mer för varje separation. På något vänster finns det ännu mer kärlek där sedan.

Hur som haver, i juni kommer det vara svårt att flytta härifrån.