Hur orkar man leva?
Hur orkar man leva ett helt liv när perioder är på det här viset? Jag förstår inte det faktiskt. Fast när ljuset kommer tillbaka igen så glömmer jag bort mörkret ruskigt fort.
Jag har i alla fall med tiden klätt mig i kläder som passar. Förstått att låtsad styrka inte tjänar någonting till. Det är bättre att möta livet såhär, som jag är. Skör och stark på samma gång.
Då och då kan jag ändå tycka att det vore trevligt med lite sällskap. Framför allt trivs jag i vännen A's sällskap. Vi kan vara tysta tillsammans, och vill vi så kan vi prata. Vi kan kramas och inte kramas.
Den tunga sorgen och den djupa oron är ibland lite för intensivt för att jag riktigt ska orka. Ikväll ska jag försöka sova tidigt.
Jag har i alla fall med tiden klätt mig i kläder som passar. Förstått att låtsad styrka inte tjänar någonting till. Det är bättre att möta livet såhär, som jag är. Skör och stark på samma gång.
Då och då kan jag ändå tycka att det vore trevligt med lite sällskap. Framför allt trivs jag i vännen A's sällskap. Vi kan vara tysta tillsammans, och vill vi så kan vi prata. Vi kan kramas och inte kramas.
Den tunga sorgen och den djupa oron är ibland lite för intensivt för att jag riktigt ska orka. Ikväll ska jag försöka sova tidigt.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Det var vackert uttryckt- stark och skör. Det är en allsdeles speciell gåva, en känslighet som en del inte äger. Den är inte gratis, det kostar på, men ändå en gåva att vara tacksam över. De svåra perioderna kanske såsmåningom kan bli ens vänner, vilotid, och återhämtning, om man lyckas fylla den tiden med något särskilt, något tryggt, något som blir den tidens rutin. Så kan man med förnyade krafter gå in i sina aktiva perioder och spela ut hela sitt fält av energi.
Trackback
