Kyrkbröllop
Då har jag läst färdigt del två av Moa Martinssons självbiografiska triologi. Kyrkbröllop är snudd på bättre än Mor gifter sig. Det är en rätt hemsk tid hon målar upp, mycket fattigdom och elände. Det som fascinerar mig mest är att hon gör det så osentimentalt. Det är kanske därför jag gillar boken så pass mycket. Moa Martinsson berättar sakligt om hur det var att växa upp som statarbarn i börna på 1900-talet. Om Supfester, strejker, ständigt flyttande, barnen som dör innan de är många dagar gamla. Hon berättar om kampen för att få mat på bordet och hela kläder. Imorgon ska jag åka till biblioteket och låna den sista delen Kungens rosor. I vanliga fall har jag svårt att läsa hela serier. Nu är jag snarare lite ledsen att det bara är en bok kvar. Bokens huvudperson, Mia, och jag har nämligen blivit goda vänner.
Kommentarer
Postat av: Bloggblad
Mycket i de böckerna påminner om min mormor, som var jämngammal med Moa - också hon i Norrköping - och hade en liten flicka att ta hand om ensam, tills hon gifte sig. Enormt mycket är lika i deras liv.
I en av böckerna finns ett hästupplopp med - och den som lyckades lugna hästarna var min morfar, som var ridande polis. Så den händelsen var verklig.
Trackback
