Vila
Vi behöver platser att vila på, människor vi kan vara med utan att göra. Vi behöver, som en god vän skrev ,"se om vårt eget hus" ibland.
Jag undrar vad mina grunder till att stanna i Göteborg till hösten är. Varför gör jag det? Svaret är just nu att jag faktiskt inte vet. Därför att beslutet mest av allt plågar mig. Jag känner ingen glädje i det. Någon fick mig att tänka om. Någon som mötte min hemlängtan och såg lite bortom alla ord och förklaringar. Hon frågar så att jag inte kan slingra mig.
Var vill du allra helst vara och med vem?
Då är svaret enkelt. Allra helst, mest av allt egentligen så vill jag var i Linköping. Med vem? Jag vet inte riktigt. Människor rör på sig, men jag vill gärna vara med min vän A. Vilket inte är två förenliga möjligheter. Jag vill vara där jag känner mig trygg. Linköping. Jag vill vila, sätta bo, låta rötterna leta sig djupa, komma hem.
Gode Gud, hjälp mig!
Ibland kan det bästa vara att avbryta något och gå vidare mot det man verkligen VILL istället för att fullfölja något bara för att.
