Ofullkomlig

Varför ska vi ständigt bortförklara våra brister. Kan vi inte nöja oss med, vila i att vi inte är perfekta? Är det så svårt att vara ofullkomlig? Med tiden har jag börjat tycka att det är skönt, det som gör att jag inte är fullkomlig. Jag behöver inte räcka till för allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0