Ett år i Göteborg

rubriken är texten från en sång, men också ett passande tema för Distriktsårsmötet för svenska kyrkans unga. Egentligen var det rätt lätt att hålla sig för skratt, men jag bestämde mig för att det var de enda sättet att tackla det på, så jag var munter, skrattade, pratade med kompisar och skämtade. Styrelsen blev ansvarsbefriad för föregående år och jag blev omvald för ytterligare ett år, men ett sådant här årsmöte till och jag avgår! Jag orkar inte.

Det var ändå ganska trevligt mellan fajterna och jag träffade flera barndomsvänner som alla fortsatt i Svenska Kyrkan, och Svenska Kyrkans Unga. Det är roligt att ha en historia med några personer i alla fall, dessutom tror jag det är viktigt att ha några att referera till. För mig är det i alla fall viktigt.

Jag ser fram emot ett nytt och utmanande år med Distriktsstyrelsen, och med Hela världen (arbetsnamnet för den sammanslagna organisationen av Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission) där jag blev invald på en av Svenska Kyrkans Ungas två platser i styrelsen. Det ser ut att bli ett engagerat verksamhetsår, det tycker jag verkligen ska bli roligt. Styrelsearbete är för det mesta stimulerande och roligt, men ibland finns det kritik som inte alls är berättigad, och som gör mer skada än nytta. Det är sorgligt.