Om konfirmander

Jag tycker det är roligt att jobba med ungdomar, roligare än att jobba med barn. Jag tycker så mycket om samtalet, att få dela exempelvis konfirmandernas funderingar om Gud, Kärlek, liv och relationer. Fast idag undrar jag lite försiktigt; Är det okej att önska dem till andra sidan jorden?

Bus, fniss och okoncentration kan jag till viss del ta. Jag var likadan när jag var fjorton. Det fanns så mycket som var intressantare än Gud. Respektlöshet däremot, det klarar jag inte alls av. Det går inte. Jag blir så arg att jag kokar när någon medvetet går in för att sabotera. Jag var trött innan, nu är jag nästan så trött att jag vill kräkas. Jag tappade lusten till allt. Jag tänker att respekt ändå är något absolut grundläggande för alla relationer. Det är sorgligt, och nästan synd om dem som inte lärt sig att respektera andra människor.

Egentligen tycker jag om mina konfirmander i den här gruppen också. Det som gör mig mest ledsen är att så mycket tid går åt till att hålla ordning så att man inte hinner lära känna dem. Vi har några tjejer med mycket tankar men tyvärr får de alltid stå tillbaka. Vi hinner inte! Hur gör man?

Kommentarer
Postat av: Sofia

Jag vet inte? Skulle bra gärna vilja veta! Jag har samma problem!

2008-03-06 @ 19:26:00
Postat av: Malin

detta är ingen kommentar till ditt inlägg (som jag inte har läst en... haha) jag skulle bara säga att jag har blivit sjukt beroende av "vänner" så jag behöver inte msn längre. hehe. men jag kommer tillbaka, jag lovar! när folk slutar hälsa på mig också. :P

2008-03-07 @ 09:57:52
URL: http://gularundaprickar.blogg.se
Postat av: Församlingspedagogen

Man får lov att önska dem till andra sidan jorden. Jag vill i mellanåt skicka dem till mycket värre ställen än så... och det är okej. Det som ganska ofta hjälper mig är att kunna och få lov att ventilera just de där önskningarna med kollegorna. Att man faktiskt får lov att säga högt att man helst skulle vilja spärra in dem i en liten cell med taggigt golv... :) Får man säga det behöver man inte göra det.

Men vad man gör... Jag har faktiskt inga svar på det. Respektlösheten gör även mig så arg att jag bara skakar. Och de där tänkande som alltid hamnar i skymundan gör mig ledsen. Ibland funkar det att prata med dem när gruppen är fri en liten stund - de stökiga springer iväg nånstans, och man får några minuters samtal med de som annars inte får så mycket tid och uppmärksamhet. Såna stunder är guld värda.

2008-03-07 @ 17:35:16
URL: http://www.forsamlingspedagog.blogspot.com
Postat av: Åsa G

http://www.youtube.com/watch?v=uFYcmZEOvW4

2008-03-07 @ 20:33:07
Postat av: Anonym

Dela upp dem i mindre grupper ibland, att de får lösa uppgifter t ex 4 st i varje grupp, så går du runt och lyssnar. Ni kan t ex diskutera vad sanning är. Sen träffas grupperna och ger en kort sammanfattning vad varje grupp kommit fram till och så kan det diskuteras. :)

2008-03-11 @ 17:18:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0