Berlin 2

Berlin är högsommarvarmt. Idag har vi 27 grader och imorgon spår de 31 grader. Dagen har bestått av en cykeltur längs muren, som visserligen inte står kvar me än på ett par ställen, men det har ändå varit mycket intressant. Nu ska jag lämna datorn vidare. Sedan ska vi äta.

Berlin

Nu är jag i Berlin. Intensivt och spännande. Igür var vi alla ruskigt trötta. När man aker nattag blir det inte manga timmars sömn. Ända är det roligt att vara här. Idag har vi pratat om förintelsen och varit pa judiska muséet.

Det roligaste hittills var nog ända att jag träffade Församlingspedagogen som var här med församlingen hon arbetar i om jag förstod det hela rätt. Vi hann bara hälsa snabbt pa varandra.

Jag har massa tankar om kyrkan och tron. Det är spännande att fa nya perspektiv pa det här viset, men jag maste samla mig lite innan jag redogör för tankarna. Jag aterkommer.

SJ igen.

Jag har haft lite biljettstrul med mina tågbiljetter till Malmö, men allt ser ut att lösa sig till det bästa. Det visade sig nämligen att biljetten gick att häva köpet på, så jag kan byta den mot en biljett med ett tidigare tåg. Yes! Då behöver jag inte oroa mig över eventuella förseningar.

Om några timmar åker jag alltså till Berlin.

Ledsenhet

Ledsenheten tar så mycket plats i mig just nu. Det måste vara så tänker jag. Det måste vara så. Det betyder att jag mött människor som kommit mig nära, som jag kommit nära. Det ska vara svårt att skiljas då. Det ska det!

Boende

Boende frågan är högaktuell just nu, och jag har "bara" 500 köpoäng i Linköping. Jag skulle tydligen behöva åtminstone det dubbla för att ha chans på ett bostadserbjudande. Dessutom upptäckte jag att jag faktiskt står i bostadskö i Göteborg, både på Boplats och på SGS hemsida. Där ska jag ju visserligen inte bo i höst, men det är alltid något. Egentligen borde jag flytta till Uppsala, där har jag drygt 400 köpoäng på studentbostäder.

Jag tycker det är komplicerat med bostad. Det är nästan sådär att nu vill jag bo i en och sen tänker jag inte släppa den förrän jag har råd med något bättre. Vi får väl se hur det blir. Det löser sig säkert med tiden, det brukar det göra.

Något nytt

Idag har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut. Jag har skrivit mailet till svenska ambasaden i ett land i Mellanöstern. Ibland känns det gott att kunna göra något som jag är bra på. Skriva och formulera mig hör till de sakerna. Dessutom hoppas jag att det är till hjälp för de människor å vilkas vägnar jag skrev mailet.

Det är min sista fredag i Hammarkullen. Tidigare idag träffade jag återigen diakonen G, vi som sa hejdå igår. Idag var vi ganska blödiga båda två. Så vi fick säga hejdå snabbt idag. Jag kommer att sakna henne.

Till eftermiddagens aktiviteter hör förberedelser för Berlin resan.

Relationer och annat viktigt

Det var ganska länge sedan jag skrev om något viktigt, eller egentligen kanske jag skriver om det viktigaste som finns, relationer. Det verkar bara vara så oviktiga och ovidkommande ibland, ändå är det vad mitt huvud ständigt är uppfyllt av. Människor.

Igår kväll hade vi ordnat flyttfika och några utvalda var bjudna hem till oss. Av de tio som aviserat sin ankomst dök sedan tre upp. Det gjorde inte så mycket. Vi hade fantastiskt trevligt ändå. Efter en timme gav mannen i sällskapet upp, och vi blev fyra tjejer kvar. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Väldigt härligt att få möta några av mina kollegor på det sättet, i en annan miljö. De blev kvar till en stund efter elva, och jag viskar återigen ett litet tack till Gud för allt det där fantastiska med människorna runt omkring mig.

Ett litet tack

Mitt hjärta viskar ett tack, ett ständigt tack. Lite extra just i eftermiddag. Jag är så djupt tacksam över att till slut få lära känna diakonen G. Bättre sent än aldrig kom vi fram till, verkligen bättre sent än aldirg. Vilken pärla jag hade missat om jag inte fått lära känna henne. Jag är så glad att vi lärde känna varandra, så ledsen att det inte hände tidigare och så djupt tacksam över att vi i alla fall har möjligheten att lära känna varandra mer med tiden.

Jag är så rik, rik på goda människor i mitt liv. Jag viskar ett litet tack till Gud i all enkelhet, för mer än det jag har kan jag inte önska.

Kallad

Jag blev kallad på anställningsintervju till jobbet jag sökte. Jag fanns med bland de fyra som var intressanta. Jag är inte ens 21 år gammal och jag blev kallad på intervju till ett vikariat som många andra hade sökt. Tyvärr är jag på en obligatorisk resa till Berlin nästa vecka så jag kan inte åka upp på intervju. Jag har ändå inte gett upp hoppet, inte än.

Det var riktigt skönt för mitt självförtroende det där. Det betyder att jag även som outbildad kan vara attraktiv på arbetsmarknaden på andra meriter och erfarenheter.

Dagens lärdom

Dagens lärdom: Jag ska INTE bli förskollärare.

Överväldigad

Jag får aldrig paket mitt i sommaren. Undantaget förra året då jag tog studenten. Jag får paket till jul, eftersom min födelsedag ligger alldeles i samband med denna högtid. Därför känner jag mig alldeles bortskämd och överväldigad av alla fina ord, och paket jag har fått idag. Vi hade vår sista träff med gemenskapsträffen. Ni som känner mig vet att jag dessutom är en smula blödig, så jag log och kände hur tårarna samtidigt liksom fanns precis i närheten.

Så idag fick jag de äldre damernas stora uppskattande ord, och ett pralinfat. Det var från allihopa. Dessutom fick jag ett litet fint kollage som prästen G hade gjort med två bilder, och en brödduk som en av damerna själv har broderat. Jag är överväldigad, förstummad och tydligen mer omtyckt än jag anade. Inget fel i det, snarare något mycket gott.

"Man glömmer inte dem som varit volontärer här" var det någon som sa. Jag kommer nog aldrig att glömma Hammarkullen heller.

Andakt

Jag blev med andakt... Vad ska jag prata om? Vad ska vi sjunga? Det brukar lösa sig, plötsligt vet jag vad jag ska säga. I Söndags var det "HELIGA TREFALDIGHETS DAG eller MISSIONSDAGEN" så står det i evangelieboken. Vi får se, kanske får Ylva Eggehorn vara med idag. Hon har skrivit en fantastisk dikt som heter "För dem som frågar". Ja den får nog vara med idag.

Min oro

Jag är mycket ledsen just nu. Det händer ibland. Dels beror det på hormoner, som jag inte kan styra över. Dels beror det på kommande händelser i mitt liv, som jag egentligen inte heller kan styra över. Däremot tror jag fullt och fast att det blir bra när det väl händer. Min oro spelar mig spratt ibland och jag oroar mig lite för mycket. Jag borde glädja mig åt att framtiden ligger framför mig som en öppen, oskriven bok. Det gör jag också, även om det ibland är lite svårt.

Musikaliskt

Mycket i mitt liv är musikaliskt betingat. Det finns t.ex. en sång från Taizé som gör att jag gråter hejdlöst. Marit Bergmans låt "This is the year" ger mig spänst i stegen och hopp inför framtiden. Psalmer som "Må din väg gå dig till mötes" och "Trosbekännelsen" förflyttar mig genast till sena sommarkvällar, tält, mysiga mässor, eldar och samtal. Till tältläger helt enkelt. "I min Gud" var länge förknippat med Riksmötet i Härnösand och "Did you give the world some love today" är så starkt förknippat med London att vistelsen där liksom går på repris i mitt huvud när jag hör den.

Vilken sång kommer jag förknippa med mitt år i Göteborg? Det vet jag inte ännu, troligtvis blir det flera eftersom det här året spänner över så lång tid och många upplevelser. En psalm som burit mig under det här året är i alla fall "Gud för dig är allting klart", i de orden har jag kunnat vila.


Jag glömde...

... ju berätta att jag ska på teater ikväll. Räddad har kommit till stadsteatern och jag ska se den för andra gången. Det är som upplagt för lite tårar för jag är på ett tragiskt humör, och handlingen är också tämligen tragisk.

Idag blir det drama och imorgon komedi!

Strålande, då slipper jag tänka på allt det där andra....

Ledigt elegant

Nu undrar jag en sak igen.... Hur kommer det sig att en del kan röra sig hur mycket de vill,  cykla i 120 och ändå ta sig fram både flärdfullt och elegan? När de kommer fram ser de dessutom lika snygga ut som de gjorde innan. Håret ligger rätt, sjalen ser elegant ut och jackan har inte korvat sig på något vis. Dessutom har de så tajta jeans att jag inte begriper hur jeansen kan vara bekvämma att cykla i.

Jag tillhör inte den kategorin utan känner mig snarare ganska åtgången efter en sådan cykeltur. Dessutom flåser jag något alldeles förskräckligt, vilket den här årstiden beror mer på allergi än dålig kondition. Jag tror jag skulle behöva uppdatera min garderob, det kanske skulle få mig att känna mig bättre. Ibland hjälper det.

Om ni inte förstod det så är jag ruskigt avundsjuk på dem som klarar av att se sådär ledigt eleganta ut. Jag vill också!

Tårtfunderingar

Jag är på biblioteket och fördriver lite tid. Jag är lite resorolig och lite flyttledsen. Livet är inte så lätt alltid. Trots allt så är jag rätt nöjd i alla fall.

Jag ska snart åka hem och baka tårtbottnar och äta chili con carne med ris. Tårtbottnarna ska bli en tårta så småningom (typ på onsdag förmiddag) men jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska ha i, eller snarare på. Några förslag? Just nu väljer jag mellan jordgubbar och physalis.

Förövrigt håller jag på att bygga upp en ny blogg i och med att det här året tar slut. Jag kan ju inte ha en blogg med adressen "ett år i Göteborg" när jag inte bor i Göteborg längre.

Min ryggsäck

Det finns en person, en arbetskamrat i församlingen som jag inte förrän nu lärt känna. Det är inte mer än ett par veckor sedan vi först pratade med varandra. Idag känns det ändå som om den arbetskamraten är en av dem jag kommer minnas, och bära med mig från volontäråret.

Det får mig också att fundera på vad jag kommer bära med mig för andra saker. Vilka kommer jag behålla kontakten med? Vad kommer jag att minnas? Vad har varit viktigt? Det syns sällan förrän efteråt. Jag kan kanske ana en del, men oftast är det något helt annat som blir viktigt, som blir kvar.

Min djupare tro och tillit behåller jag, det är inte något som förändrats över en dag  utan något som har djupnat med tiden.

Kartongerna i lägenheten blir allt fler. Jag är på väg nu, i glädje och sorg.

Göteborgsvarvet

Idag går göteborgsvarvet genom göteborg. Det är mycket mer folkfest än jag trodde. Finns det såhär mycket människor i Göteborg? Vart har de varit hela vintern?

Under bältet

Ibland blir jag så djupt besviken på människor i min närhet. Senast i förmiddags det är oftast obetänksamma ord, sådana kastar jag säkert också ur mig, jag vet. Jag är inget helgon. Personangrepp hör ändå inte till vad jag tror på.
Hur kan en diskussion gå från vem som fixar fika till om jag tänker eller inte?!
Det var ett slag under bältet.

På väg

Jag har börjat packa. Det är allt jag vill göra just nu, packa. Jag vill packa ihop min tillvaro här och packa upp den där jag ska fortsätta vara. Vart det än må bli. Det är tre veckor kvar tills jag åker. Om 1,5 vecka ska allt vara packat. Då åker jag till Berlin. Sedan finns det ingen Göteborg tid kvar. Jag är färdig. Jag ska vidare.
Jag vill inte jobba mer nu, jag vill bara packa.
Igår packade jag alla kläder som jag inte kommer att använda mer. Mycket kläder.
Jag är på väg.

En liten fråga

Varför är det "bara" män som blir gynekologer?

Telefonkö

Idag är en ny dag och en dag i telefonköandets tecken. Sedan jag vaknade klockan åtta i morse har jag skjutsats runt i olika telefonköer i jakt på den rätta doktorn. Det började hos distriktssköterskan på vårdcentralen hemma som verkar ha strejkat färdigt för tillfället. Nu sitter jag och försöker ringa någon privatläkarmottagning i den lite större staden men där behagar ingen lyfta luren trots att de har telefontid. Jag avskyr verkligen telefonsvarare och ringer hellre sjutton gånger än att tala in ett meddelande. Förresten, vad ska jag säga?
Och nej, det är inget allvarligt det syftar bara till att göra min tillvaro lite drägligare.

Dessutom har mina hormoner fått spel och handledaren frågade till och med om jag var sur. Illa.

Till sist vill jag bara meddela Frida att det inte gällde något jobb jag hade sökt utan jag blev sur när jag varit inne på ams hemsida och tittat efter om de hade några lediga jobb.

Nu ska jag lyfta telefonluren. Håll tummarna!

Jag förstår inte...

...alla arbeten som inte kräver någon speciell utbildning kräver däremot en massa erfarenhet inom yrket. Så jag undrar bara hur får man erfarenhet om man inte får ett jobb?

Jag skulle klara av en massa saker, men på det här viset får jag ju aldrig chansen att visa det.

Älskade leggins

Leggins är nog en av de bättre uppfinningarna inom modevärlden. Jag älskar leggins! När modet kom för ett par år sedan var jag måttligt road och tyckte ärligt talat att det var ganska fult. Första gången jag iklädde mig själv i plagget så förstod jag inte hur det kunde ha någon framtid.

Förra sommaren förstod jag. Jag åkte till Taizé och även om jag aldrig har kortkort så är knälånga kjolar också ganska opraktiska när man sitter på ett försiktigt sluttande golv. Motvilligt packade jag ner ett par leggins i väskan. När jag kom hem var jag förälskad.

¤ Värmeutslag är ett minne blott!

¤ Det går att sitta lite hur som helst utan att trosorna syns (jag har nämligen en förkärlek för att sitta på konstiga sätt)

¤ På vintern kan man använda dem tillsammans med knästrumpor och de kasar inte ner som "vanliga" strumpbyxor gör

¤ De håller längre än strumpbyxor eftersom jag inte behöver dra upp dem hela tiden, vilket minimerar risken för att det går en maska eller att stortånageln skaver sönder dem.

¤ Förutom att det är praktiskt så är det också rätt snyggt.

4 önskade: platser

Runt om i bloggvärlden finns det lite olika veckoutmaningar. Jag brukar läsa dem men har aldrig deltagit själv förut. Nu tänker jag bryta det och delta i Saras 4 önskade.

Den här veckan är temat platser, vilka 4 platser jag vill besöka.


1. Tanzania - Varför just Tanzania? Jag har egentligen ingen aning men jag fascineras över Afrika i allmänhet, det helt annorlunda kulturen och sättet att leva på.

2. Jerusalem - För den judiska kulturen, de heliga platserna och all historia.

3. Grekland - För den långa historien inom Filosofi, litteratur, kultur, religion och inte minst för mytologin

4. Australien - Någon slags romantisk barndomsdröm. Den vilda, annorlunda naturen med alla de djur som bara finns i australien.

Värdeförskjutning

Jag anar en värdeförskjutning i mitt liv. Jag värderar annorlunda idag än för bara ett år sedan. Jag gör andra val, en del saker är inte så viktiga längre. Jag har inget problem med att välja det som är bra för mig. Jag har blivit mycket bättre på det. Jag väljer bort vänner som gör mig illa, och väljer vänner som gör mig glad, som passar mig. Jag kan inte göra alla till lags, men jag kan i allafall få må bra. Jag kan välja för min egen skull och när jag mår bra så trivs andra människor med mig. Då kan jag ge av mig själv på ett helt annat sätt.

God is great, life is good :-)

Göteborg

När jag är hemma, när jag är här i Norrköping, Linköping och Söderköping, då känns de toppen, då är det bara bra att jag ska flytta hem igen. Göteborg var inget jag riktigt ville, men det var bra för mig som jag sa till en bekant igår. Göteborg har defenitivt varit bra för mig.

Vad som än händer i höst så är jag övertygad om att det också blir bra.

Teaterbiljett skänkes

De sjöng riktigt fint, Bloggblad och resten av kyrkokören. Det var sväng och gung i kyrkan med finsk folkmusik. Ett par - tre stycken sånger hade jag hört förut, en av dem gillar jag riktigt skarpt.

Sedan gick jag på marknad, vallade lillebror som surade över att de har slutat sälja skal till mobilerna. Han köpte sockervadd istället. Själv blev jag övertalad till att köpa lott i teaterföreningens lotteri. Jag är ju egentligen inte hemma i sommar så det kändes ganska meningslöst eftersom jag inte skulle kunna utnyttja vinsten om jag nu mot all förmodan skulle vinna. Såklart vann jag! Hemma är de inte intresserade av fribiljetten, så nu undrar jag:

ÄR DET NÅGON SOM VILL SE FOLKLUSTSPEL I SÖDERKÖPING (brukar vara väldigt bra och uppskattat) Tors 26 el. Fre 27 juni så skänker jag glatt bort fribiljetten/presentkortet. Presentkortet garanterar ingen plats utan man måste själ beställa biljetten.

VILL DU HA BILJETTEN?
lämna en kommentar till det här inlägget!

Skor, skor, skor

Idag står inte luften helt stilla, det blåser snarare ganska mycket. Skönt!

När jag vaknade för någon timme sedan drabbades jag av en snilleblixt. Jag har nämligen funderat över vilka skor jag egentligen ska kunna ha på mig i Berlin. Svaret kom som från en klar himmel. Mina sandaler, givietvis De är de mest välbeprövade "vandringsskor jag har". Inte mycket att snacka om helt enkelt. Dessutom visade de sig faktiskt ligga i en plastpåse uppepå alla kartonger och inte i en kartong längst ner.

Rapport från en sliten själ

Rapport från en sliten själ. Efter gårdagens utflykt till Linköping, kvällens promenad (24 000 steg totalt igår) och dagens styrelsemöte så är undertecknad helt slut och längtar efter att om någon timme få slumra in. Livet är fullt av nåd, såsom nattsömn och solsken. Fast idag måste till och med en luttrad själ som jag medge att det var lite åt det varmaste hållet.

Imorgon blir det en lugn dag, ska besöka konfirmationskyrkan på förmiddagen. Där sjunger bl.a. Bloggblad. Det är marknad i stan men den har jag inte tänkt ägna mig något speciellt åt utan föredrar en filt i skuggan i stället, om jag nu inte blir övertalad av småbröderna som inte vill gå själva.

Nu ska jag slänga mig framför tvn och inte göra ett handtag förrän jag ska köra bil till stora staden imorgon kväll.


Ps. Lillebror har blivit vuxen,

Dumma SJ!

Efter ett par smärre katastrofer på väg mellan de olika metropolerna i mitt liv (som t.ex. ett havererat x2000 och frånvaron av ersättningståg) så kom jag fram till Linköping bara en kvart senare än planerat. Bra kvinna reder sig själv helt enkelt! Ja la huvudet på sne, bad snällt och fick åka grattis mellan Nässjö och tranås med en rälsbuss, väl i tranås kom jag alldeles lagom till pendeltåget som tog mig till Linköping. Jag till och med till Taizémötet, och en reseledare som såg road ut när jag kom inflåsande. Till historien kan tilläggas att när jag insett situationen i Nässjö men ännu inte löst den så ringde jag stressat till reseledaren och sa att jag nog inte skulle hinna dit. Han sa det ingen annan vågat säga nämligen det magiska ordet "andas". Andningen i kombination med adrenalinet som ilskan pumpat fram gjorde att jag snabbt som ögat faktiskt hittade en lösning på mitt problem.

Idag har jag tagit det lite lugnare, åkt lite bil och träffat goda vänner. Efter gårdagen var dagens lugn väldigt välkommet!

Jag och mina böcker

Hittade den här förträffligt skojiga listan hos Skolfröken

1. Vilken bok läste du senast?
 Just nu läser jag Dietrich Bonhoffer - tankar om en 1900-tals martyr skriven av Martin Lind som är biskop i Linköpingsstift. Den senast utlästa boken är Bryta om skriven av Åsa Anderberg Strollo. Den kan jag verkligen rekomendera.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Celebrating the differences, staying faithful som handlar om religionsdialog kan man säga.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Ganska blandat tror jag, men jag har inte räknat så noga

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Ja, speciellt om jag läser något riktigt spännande som jag bara måste få veta upplösningen av.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Omslag och baksidor, titel, och så brukar jag kolla om jag gillar språket. Vännerna läser inte så mycket så det är jag som brukar tipsa dem i stället.

6. När blir en bok för lång?
Om boken är bra är den sällan för lång.

7. Läser du gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska.
Det spelar inte så stor roll, men visst gillar jag att läsa på orginalspråket om jag orkar.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Någon av Anders Paulruds böcker Som vi älskade varandra eller Fjärilen i min hjärna 

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Absolut! Det tar mig ungefäer 50 sidor tror jag. När jag läste Sagan om Ringen gav jag upp flera gånger, men sen kom jag på knepet att hoppa över första kapitlet då kom jag faktiskt igenom dem. 

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Jag läste mycket deckare som tonåring så procentuellt så är det nog flest deckare. Nu har jag tröttnat och läser inte mycket deckare alls. Det är ganska ont om science fiction eftersom jag inte tycker så mýcket om det.

Det var min lista, ta gärna upp tråden!

Årstider

Det är om möjligt ännu varmare idag än igår. Jag försöker att sola snällt dvs undvika solen nu mitt på dagen, fast det är svårt. Hela kroppen vill bara vara i solen som för att kompensera alla mörka månader. Jag är så beroende av solljuset. Jag fungerar så dåligt januari/februari och till viss del också i mars på grund av brist på solljus, eller det kanske är bättre att säga på grund av mörkret.

När det blev sommartid igen så blev jag en ny människa, eller i alla fall en mer välfungerande människa. Fram till jul går mörkret bra, men sen så är det som om hela tillvaron kantrar. Jag blir trött och grinig och vill ingenting, eller jo möjligtvis vill jag sova. Som tur är så försvinner januari och februari oftast i ett moln av måsten och innan jag vet ordet av är det maj.
Någon mer än jag som påverkas av årstider och ljus?


Funderingar

Ibland känns det lite konstigt. Vännerna, en del är snart färdigutbildade. Flera jag känner får ut sin examen i sommar. Jag har inte ens börjat läsa ännu. Jag har inte bråttom, snarare tvärtom, det säger ändå något om att jag är vuxen. Det känns gott, och en smula obehagligt ibland.

Jag vet att jag kan och klarar så mycket saker och att jag måste lära mig. Ändå finns det så mycket som skrämmer. Jag är redo att möta rädslorna, stirra dem rätt i ansiktet och kasta mig ut mot nya mål.


Sommarvarmt

I Göteborg är det sommarvarmt. Jag är instängd på jobbet, men insåg att vi har en uteplats som kan användas. Dit beger jag mig nu och ska läsa konfirmandriktlinjer och Dela liv. Förkovring är trots allt en del av arbetet. Imorgon åker jag österut över helgen. Skönt!

Ofullkomlig

Varför ska vi ständigt bortförklara våra brister. Kan vi inte nöja oss med, vila i att vi inte är perfekta? Är det så svårt att vara ofullkomlig? Med tiden har jag börjat tycka att det är skönt, det som gör att jag inte är fullkomlig. Jag behöver inte räcka till för allt.

Gudsbild

Jag sitter på jobbet och planerar den sista andakten jag ska hålla för gemenskapsträffen. Jag ska har tänkt att jag ska prata om hur vi ser Gud, eller snarare hur vi förväntar oss att Gud visar sig för oss. För ofta blir det inte alls som vi har tänkt oss, och vi förstår inte att det var Gud som gick förbi, som satt bredvid oss i bänken eller höll i vår hand.

Söndagens gammaltestamentliga text handlade om Elia. Hur han nog var ganska förtvivlad, gick in i en grotta över natten, och hur Gud talade till honom. Gud sa till honom att ställa sig på berget, för att Herren ska gå fram där. Först kommer en stark storm som klyver berget och krossar klippor, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv, men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom elden. Men Herren var intei elden. Till sist kommer det ett stilla sus, och det är i det stilla suset Herren kommer. Elia gömmer sitt ansikte och gick ut ur grottan.

Jag tycker mycket om den texten i bibeln. Den talar om för mig att Gud finns överallt, och att Gud alltid vill möta oss, även om han inte kommer med vapen och makt, utan kanske som ett litet barn.

Personlig rådgivning

Värme böljan fortsätter. Solen skiner och hela Göteborg tycks befinna sig utomhus.
Jag är ínomhus, på biblioteket närmare bestämt. Här finns nämligen internet. Det tycker jag är väldigt sympatiskt. Hemma är det inte så tomt men någon gång om dagen behöver jag faktiskt läsa och svara på mail.

Jag har varit på min första privata rådgivning på banken idag. Jag fick träffa en himla trevlig och samarbetsvillig man och har numera ett väl fungerande sparande. Dessutom lärde jag mig ett och annat om pensionssparande. Det tänker jag lägga någonstans i bakhuvudet fram till dess att jag behöver använda kunskaperna om kanske 7 år eller så. Så nu tänker jag ägna mig ytterligare en timme åt att känna mig vuxen och ansvarsfull. Sen ska jag träffa vännen S vid brunnsparken.

Funderingar kring konfirmander

Ibland får vi stå tillbaka och låta andra glänsa. Idag var det konfirmandernas tur, och det är gott att se dem ro en gudstjänst i land med lite, lite stöd från oss ledare. De kan så mycket mer än de tror när de fokuserar, när de koncentrerar sig. De hade planerat högmässan nästan alldeles själva, det var ju de som var huvudpersonerna. Jag blev glatt överraskad av de vackra bönerna. Ibland är det svårt att ana vilka djup det finns även i konfirmander när de stojar runt, struntar i att lyssna, och driver ledarna halvt till vansinne. Andra stunder kan vara riktigt fantastiska. det är därför jag fortsätter varje år, det är därför jag orkar möta en ny grupp. De bra stunderna väger upp den dår jobbiga. För ärligt talat finns det kvällar när jag går hem och tänker att jag aldrig mer vill träffa konfirmanderna. Jag har huvudvärk, och är så less för de verkar inte ta till sig något av det vi gör. Det gäller inte bara årets grupp, utan de allra flesta grupper jag har haft.

Hemligheten med att ha konfirmander är inte så mycket glädjen i att se det de lär sig utan allra mest det de lär mig, om mig själv och om Gud. Frågor som ibland vänder hela min världsbild upp och ner. Jag måste fundera ett varv längre. Det är rikedom att få möta konfirmanderna just som 14 åringar, för de liksom formar så mycket identitet under året, de blir liksom individer på ett annat sätt än innan.

Jag är glad att jag får arbeta med konfirmandgrupper år efter år.

Fördelarna med att vara internetlös

Det finns så mycket tid utan internet, så mycket tid att tänka, så mycket tid för stora tankar om små saker, och en del tankar om stora saker. Tankar om höjder och djup. Allt ryms, allt får plats. Det går inte att sysselsätta en hel dag längre. Jag sätter mig i soffan och känner mig lite rastlös först, sedan kommer lugnet, kommer tankar och funderingar. Det finns tid att läsa, frånvaron av internet betyder frånvaron av underhållning. Jag drivs ut, rör på mig, upplever. Guds natur. Fantastiskt. Häggen blommar nu. Jag känner doften i minnet och den blir ännu mer fantastisk i verkligheten. Gud får plats, jag har saknat, inte förstått vart det tog vägen, tilliten.

Det finns tid för läsning också, mycketl läsning. Först ska jag säga till Bloggblad, för jag tror inte att jag har gjort det, jag tyckte tyvärr inte om "Berlinerpoplarna", kunde inte komma in i den och la ifrån mig den efter ungefär 50 sidor. Jag kanske gav upp för tidigt. Nej, den tilltalade mig tyvärr inte.

I morse läste jag "Fjärilen i min hjärna" skriven av Anders Paulrud som dog tidgare i år. Han skriver naket, han vågar beröra döden, vågar skriva om dödssorgen, sorgen över sig själv. Boken är enkel och språket fantastiskt. Boken kom ut ungefär samtidigt som Anders Paulrud dog, och är väl värd att läsa och begrunda.

När jag kommer hem ska jag börja läsa en bok om Dietrich Bonhoffer, präst och motståndsman under andra världskriget. Han avrättades på direkt order av Hitler strax innan kriget tog slut. Bokens författare Biskop Martin Lind kallar Bonhoffer för en 1900-tals martyr. Än så länge vet jag inte så mycket om Bonhoffer, men idag ska jag lära känna honom tänkte jag.

Teaterapa...

...kallar man ofta människor som gör sig till och har ett behov av att synas eller tycker om att stå på scenen.

Jag har ingen längtan efter att stå på någon scen, däremot längtar jag efter att få gå på teater om 2,5 vecka. Jag ska se "Räddad" och "familjelycka" igen. Jag är glad, för jag har precis köpt biljetter!

Separationsångest

Från det ganska stora lugnet när jag skrev i torsdags så har nu min separationsångest blommat ut. Det är tufft, men samtidigt gott. För när processen får vara som den är, då kommer jag klara övergången som blir mycket bättre. Om jag får vara som jag är så gör det ont i mig till och från i några veckor nu, men då kan jag gå vidare sen. För även om jag inte alltid varit så sams med Göteborg så finns det många fantastiska människor här. En del lärde jag känna redan i höstas, andra har jag inte lärt känna förrän precis nyss.

RSS 2.0