Ett år i Göteborg

Ibland kan de där frågorna poppa upp i huvudet på mig

Vad är det för speciellt med mig?
Finns det verkligen något som gör mig unik?
Jag är ju så där alldeles vanlig, inte är jag värd något speciellt.

Kanske är det männskligt? Jag tycker det är lättare att se det fina i andra människor.
För det finns mycket fint i andra människor.
Jag tror inte det är svårast att älska andra människor. Jag tror det är svårast att älska och acceptera sig själv.
Vad tror ni?

Jag är nog bra, och speciell på många sätt. Jag har bara inte riktigt kommit på det ännu.