Avslut
Mitt år i Göteborg är i stort sett slut, och därmed också uppdaterandet av den här bloggen. Bloggen kommer ligga kvar i alla fall tillsvidare.
Jag går vidare mot nya utmaningar i livet men kommer att fortsätta blogga på bloggen En strand vid nådens hav. För att komma dit klicka på den tidigare länken eller använd adressen; http://emeliecaroline.blogspot.com.
Jag hoppas att många av er som läser och kommenterar följer med till min nya blogg.
Bitterljuvt
Mycket smärtsamt är det i alla fall att ta farväl av människor som krupit in under skinnet. Som kommit nära, som jag på något sätt kommit att älska trots, eller kanske just på grund av våra olikheter.
Veckan i Berlin var svår och fantastisk. Dessutom har jag fått se så mycket av Gud och jag är så tacksam för det som har varit. Om tre dagar bor jag inte längre i Göteborg. Om tre dagar gör jag inte längre volontäråret. Om tre dagar befinner jag mig i ett ingenmansland. På osäkert vatten men med tusen erfarenheter i bagaget.
Berlin 2
Berlin
Det roligaste hittills var nog ända att jag träffade Församlingspedagogen som var här med församlingen hon arbetar i om jag förstod det hela rätt. Vi hann bara hälsa snabbt pa varandra.
Jag har massa tankar om kyrkan och tron. Det är spännande att fa nya perspektiv pa det här viset, men jag maste samla mig lite innan jag redogör för tankarna. Jag aterkommer.
SJ igen.
Om några timmar åker jag alltså till Berlin.
Ledsenhet
Boende
Jag tycker det är komplicerat med bostad. Det är nästan sådär att nu vill jag bo i en och sen tänker jag inte släppa den förrän jag har råd med något bättre. Vi får väl se hur det blir. Det löser sig säkert med tiden, det brukar det göra.
Något nytt
Det är min sista fredag i Hammarkullen. Tidigare idag träffade jag återigen diakonen G, vi som sa hejdå igår. Idag var vi ganska blödiga båda två. Så vi fick säga hejdå snabbt idag. Jag kommer att sakna henne.
Till eftermiddagens aktiviteter hör förberedelser för Berlin resan.
Relationer och annat viktigt
Igår kväll hade vi ordnat flyttfika och några utvalda var bjudna hem till oss. Av de tio som aviserat sin ankomst dök sedan tre upp. Det gjorde inte så mycket. Vi hade fantastiskt trevligt ändå. Efter en timme gav mannen i sällskapet upp, och vi blev fyra tjejer kvar. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. Väldigt härligt att få möta några av mina kollegor på det sättet, i en annan miljö. De blev kvar till en stund efter elva, och jag viskar återigen ett litet tack till Gud för allt det där fantastiska med människorna runt omkring mig.
Ett litet tack
Jag är så rik, rik på goda människor i mitt liv. Jag viskar ett litet tack till Gud i all enkelhet, för mer än det jag har kan jag inte önska.
Kallad
Det var riktigt skönt för mitt självförtroende det där. Det betyder att jag även som outbildad kan vara attraktiv på arbetsmarknaden på andra meriter och erfarenheter.
Dagens lärdom
Överväldigad
Så idag fick jag de äldre damernas stora uppskattande ord, och ett pralinfat. Det var från allihopa. Dessutom fick jag ett litet fint kollage som prästen G hade gjort med två bilder, och en brödduk som en av damerna själv har broderat. Jag är överväldigad, förstummad och tydligen mer omtyckt än jag anade. Inget fel i det, snarare något mycket gott.
"Man glömmer inte dem som varit volontärer här" var det någon som sa. Jag kommer nog aldrig att glömma Hammarkullen heller.
Andakt
Min oro
Musikaliskt
Mycket i mitt liv är musikaliskt betingat. Det finns t.ex. en sång från Taizé som gör att jag gråter hejdlöst. Marit Bergmans låt "This is the year" ger mig spänst i stegen och hopp inför framtiden. Psalmer som "Må din väg gå dig till mötes" och "Trosbekännelsen" förflyttar mig genast till sena sommarkvällar, tält, mysiga mässor, eldar och samtal. Till tältläger helt enkelt. "I min Gud" var länge förknippat med Riksmötet i Härnösand och "Did you give the world some love today" är så starkt förknippat med London att vistelsen där liksom går på repris i mitt huvud när jag hör den.
Vilken sång kommer jag förknippa med mitt år i Göteborg? Det vet jag inte ännu, troligtvis blir det flera eftersom det här året spänner över så lång tid och många upplevelser. En psalm som burit mig under det här året är i alla fall "Gud för dig är allting klart", i de orden har jag kunnat vila.
Jag glömde...
Idag blir det drama och imorgon komedi!
Strålande, då slipper jag tänka på allt det där andra....
Ledigt elegant
Jag tillhör inte den kategorin utan känner mig snarare ganska åtgången efter en sådan cykeltur. Dessutom flåser jag något alldeles förskräckligt, vilket den här årstiden beror mer på allergi än dålig kondition. Jag tror jag skulle behöva uppdatera min garderob, det kanske skulle få mig att känna mig bättre. Ibland hjälper det.
Om ni inte förstod det så är jag ruskigt avundsjuk på dem som klarar av att se sådär ledigt eleganta ut. Jag vill också!
Tårtfunderingar
Jag ska snart åka hem och baka tårtbottnar och äta chili con carne med ris. Tårtbottnarna ska bli en tårta så småningom (typ på onsdag förmiddag) men jag har svårt att bestämma mig för vad jag ska ha i, eller snarare på. Några förslag? Just nu väljer jag mellan jordgubbar och physalis.
Förövrigt håller jag på att bygga upp en ny blogg i och med att det här året tar slut. Jag kan ju inte ha en blogg med adressen "ett år i Göteborg" när jag inte bor i Göteborg längre.
Min ryggsäck
Det får mig också att fundera på vad jag kommer bära med mig för andra saker. Vilka kommer jag behålla kontakten med? Vad kommer jag att minnas? Vad har varit viktigt? Det syns sällan förrän efteråt. Jag kan kanske ana en del, men oftast är det något helt annat som blir viktigt, som blir kvar.
Min djupare tro och tillit behåller jag, det är inte något som förändrats över en dag utan något som har djupnat med tiden.
Kartongerna i lägenheten blir allt fler. Jag är på väg nu, i glädje och sorg.