Ett år i Göteborg

Som jag förut berättat går mitt liv i 110 i kurvorna, och betydligt snabbare på raksträckorna. Med andra ord, precis som det alltid brukar göra.

Idag har inte varit något undantag, trots att jag var ledig på förmiddagen. Upp och hoppa strax efter åtta, och sedan iväg till Olofstorp. Det börjar bli en vecko-vana det där, och det är goda möten. Nice! På vägen hem tog jag bussen ända in till stan där jag sprang in på Nordstan och köpte den där julklappen jag sett ut till min syster. Det blev McDonalds mat att ta med och sedan ila till spårvagnen. Idag var den ena försenad men som tur är går den andra var 12 minut, så det dröjde i vilket fall som helst inte länge innan den kom.

Personalmöte på jobbet och lite allmänt pyssel. Jag tog mod till mig och berättade för diakonen att jag blivit störd av det hon sa. Det blev ett fint samtal, och jag är tacksam för att jag vågade vara ärlig och säga i från. Jag tror att jag växer varje gång jag gör det.

Promenerade hem i solskenet och njöt av den där höstdoften som det blir av alla löv som fallit. Solen lyser så vackert genom alla färger. Tyvärr går det en bil väg precis brevid den här vackra promenad vägen så man har bilarna hela tiden.  Ändå så är det så väldigt vackert här i Göteborgs norra utkanter när bergen böljar fram och utsikten är alldeles enorm.

Nu ska jag lämna datorn och dra vidare mot Gospelkören i Burås.