Ett år i Göteborg

Ibland blir det som det blir, och då får man helt enkelt ta det som det kommer. Haha. Jag kom aldrig hem igår kväll, utan sov borta (nej, inte på jobbet). Helt plötsligt var klockan jättemycket efter ett fint samtal och spårvagnsstationen är läskig. Då är en madrass på golvet en utmärkt lösning, framförallt när den visade sig vara alldeles mycket bättre än min vanliga säng. Nu har jag precis varit hemma, bytt kläder och borstat tänderna.

Prästpraktikanten ska låna två av mina texter/dikter till söndagens predikan. Synd att jag inte kan vara här och höra vad hon pratar om. Jag tycker att det är roligt att de används, att mina ord betyder något.