Ett år i Göteborg

Ibland, i stunder av klarhet så förstår jag hur mycket jag har att ta vara på från min farmor. Hon vet och kan så mycket, hon har så mycket att berätta. Jag oroar mig ofta för henne. Hon är gammal och ganska dålig med jämna mellanrum. Jag kan inte föreställa mig en värld utan henne, och ändå kan hon inte finnas för evigt.

När jag är hemma så ska jag dit både fredag och söndag. På söndag ska jag ta med min dator och så ska hon berätta om sin barndom. Jag ska skriva och lyssna. Hon ska berätta om hur farfar och hon träffades, hur pappa och hans syskon var som små. Jag ska lyssna och skriva. Ta till mitt hjärta och begrunda.