Ett år i Göteborg

Ibland drabbas jag av konstiga saker, som jag skulle benämna som en känslomässig snöstorm. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, känner och vill. Jag vill bara dra täckte över huvudet. För varannan sekund skrattar jag och varannan vill jag gråta. En annan tid i månaden hade jag gissat att det berodde på hormoner, nu gissar jag på trötthet.

Dagens positiva är att jag äntligen tagit tag i mitt bostadsproblem i februari, dvs jag slipper gå upp klockan 6 när jag är hemma över helgen för att transportera mig någon annanstans.

Dessutom andas jag ut för att Sverige spelade lika mot Ungern, fast de var så nära att förlora.