Ett år i Göteborg

Jag har kännt det ett par dagar nu, det är som att gå på en tunn, tunn tråd. Balansera och se till att säga rätt saker Nu är den tråden på väg att brista, och min ångest stiger ju närmare bristningen den kommer. Det bråkas och hispas och skriks här nu. Antagligen skulle de bli arga och inte alls känna igen sig i min beskrivning. Nu kommer de svåra dagarna. Efter tisdag ska jag försöka komma härifrån några nätter. Jag har kanske en tillflyktsort, men först måste jag ringa och fråga. Fram till tisdag ska jag nog kunna bita ihop.

Det stormar här, och drar ihop sig mot orkanstyrka. När nyår är över ska jag vila, då ska jag kanske vara någon annanstans. Jag hoppas det. Jag behöver komma bort ett tag.