Skrivkramp...
Sammanfattningsvis kan jag ändå berätta att jag var i Burås kyrkan, och sedan på Friskis&Svettis. Det var skönt. Nu väntar jag på att det ska bli imorgon. Då ska jag träffa Inga, och det ser jag mycket fram emot.
Jag är för övrigt rätt trött, så imorgon blir det sovmorgon för hela slanten.
Desmond Tutu och Martin Lönnebo
Jag har varit på bokmässan idag. Det var fantastiskt! Jag gick omkring och vara lyckligt salig den första timmen. Jag kunde bara le, det gick inte att sluta. Jag har inhandlat lite böcker. Nya i min samling är "Rättvisans rebell", "Illiaden" i pocketform, och "Tillsammans är man mindre ensam". Sedan har jag ett antal olika nyttiga och onyttiga broschyrer med mig hem, och mycket nya tankar och möten. I god tid har jag påbörjat julklappshandeln. Jag tycker det är bra att ge bort böcker, så jag har köpte lite saker till utvalda personer i julklapp. Det är egentligen rätt bra.
Idag har jag sett en hel del kända människor. Jan Guillo, Bert Karlsson, Katarina Mazetti, Anders Wejeryd mfl. Jag har lyssnat till Amos Oz, men framförallt Desmond Tutu och Martin Lönnebo. Det var väldigt spännande, och tack vare en bekant med vassare armbågar än jag själv så hade jag till och med sitt plats vid Tutus scenprogram. Det är något av det mest fantastiska jag har varit med om. En så liten, och gammal man, med så mycket kraft och pondus. Jag satt helt uppslukad av hans tal och tiden gick alldeles för fort. Jag vill höra honom tala mycket mer. En väldigt fascinerande människa. Han talade en del om sannings och försoningskommisonen i Sydafrika. Det finaste han sa, som jag kommer bära med mig länge är: "Människa blir man genom andra människor". Så stort det är att vi behöver varandra, vi fungerar helt enkelt inte som ensama öar.
Martin Lönnebo var också spännande att lyssna till, i samtal med Göteborgs stifts biskop. Fast Martin Lönnebo var nog den klokare av de två. Han är väldigt gammal, äldre än vad jag hade föreställt mig honom. På en bild jag tog är det som om han tittar alldeles rakt in i kameran.
Ikväll har vi varit ute och ätit, några volontärer. Sen bar det av till Annedalskyrkan där det var Johnny Cash mässa. Det var lite för mycket människor och lite för mycket konsert över det hela för att jag riktigt skulle uppskatta det. Jag tycker att det är kul för kyrkan att för en gångs skull behöva stänga portarna därför att de av säkerhetsskäl inte får släppa in fler människor
Sovdags! Imorgon bär det av till Burås, och sedan till Friskis. Men först... lite bilder från dagen
Fredagströtthet
Idag är jag trött, så där riktigt förlamande trött så man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Det blir inte mycket tid för sömn i helgen heller, men sova kan man göra när man blir gammal. Jag har en fin helg framför mig med mycket olika Happenings.
Yogan igår satte sig på sångmusklerna. haha. märkte det när jag skulle leda sången (Glädjens herre) innan maten. Det tyder på att något vettigt blev det av Yogan igår i alla fall. Det är positivt! För övrigt har det varit en ganska tråkig dag, fredagar är ganska tråkiga på jobbet, som tur är kan jag smita tidigt då. Som idag. Mötte Elisabet vid kungsportsplatsen, och blev bjuden på fika. Värsta lyxen. Det var roligt att höra henne berätta vad som händer där hemma och om alla tossigheter de hittar på. "Min" församling, Tingstad är bäst :-). Jag saknar er jättemycket!
Nu står jag och hänger på biblioteket, om en timma ska jag åka på ungdomsgrupp för 18+, det ser jag mycket fram emot. Skapa lite nya kontakter och sammanhang. Jag känner mig som jag tidigare berättat ganska ensam. Det löser sig nog, som det mesta, med tiden.
Imorgon blir det MÅNGA timmar på bokmässan. Så det gäller att se till att få en stadig frukost, och lite pengar till lunch i plånboken. Målet är också att se Desmond Tutus scen program. Jag har fått tipset att vara där och sätta mig en halvtimma innan det börjar... Vi får se hur det går, verkar vara fullt program på den scenen hela dagen. Vore roligt att se Johanne Hildebrandt också. Jag beundrar det hon gör väldigt mycket. Hon skriver härligt och verkar vara totalt orädd. Efter alla timmar på bokmässan så bär det av på middag tillsammans med mina volontär vänner, och därefter till Annedalskyrkan (namnet?) där det är Johnny Cash mässa med K-G Hammar som predikant. Det ska bli VÄLDIGT spännande. På söndag åker jag till Burås, sen ska jag nog träna ett pass på friskis.
Fast just nu är allt ljus riktat mot måndag då jag allra troligast ska äta med Inga. Jag längtar!
Som sagt, sova får jag göra när jag blir gammal.
Glädjen som kom av sig
Sovmorgon! Fantastiskt skönt. Sen tog jag spårvagnen och hoppade av vid svenska mässan. Stod där ett litet tag tills jag såg bussen hemifrån. Mötte Marianne som hade med sig mina regnkläder samt lite annat smått och gott (TACK så jättemycket Marianne!) Det var skönt att se ett välbekant ansikte och prata med någon jag kände. Det uppskattade jag otroligt mycket!
Vidare bar det av till Friskis&Svettis där jag äntligen lyckades teckna mitt kort innan jag hamnade på jobbet. Hade en trevlig lunch med mina arbetskamrater Cecilia och Sosik. Vi åt upp alla kakorna som var kvar från musik cafét igår också. Mums! Lite pyssel, brevskrivande och konfirmandeföreberedelser fanns på eftermiddagens program innan konfirmanderna invarderade kyrkan kl 16. Det gick fint. De är bara ruskigt fnittriga de där konfirmanderna. Allt är som det ska vara med andra ord. Jag höll i andakten och läste ur min vän Ulricas bok.
Kvällen avslutades med Yoga på friskis. Det blir nog fler gånger.
Nu ska jag sova, om jag kan skaka av mig olust känslorna av kvällens samtal på msn
Förresten, ha på er en röd tröja i morgon till stöd för munkarna och de andra som kämpar för demokrati i Burma!
Tack gode Gud för livet!
Jag är väldigt trött idag, jag somnade inte förrens jättesent i natt. Låg och stirrade i taket ungefär, vet inte riktigt varför. När klockan ringde strax efter 8 så snoozade jag en halvtimme, vilket naturligtvis gjorde mig sen även i morse. Med sen menar jag att jag kände mig lite mer stressad än vad jag skulle kännt mig om jag gick hemifrån tio minuter tidigare, så speciellt allvarligt är det ändå inte.
Så smått börjar jag uppleva vardag och tycker att det är alldeles fantastiskt. Jag trivs bättre och bättre i arbetet för varje dag som går. För varje dag får jag också lite mer grepp om vad det egentligen är jag pysslar med. Idag har varit en väldigt härlig dag som startade med Sång/Rytmik tillsammans med förskolebarnen. Det var mysigt att sjunga alla barnsånger, och leka dans lekar tillsammans med barnen. Fast en timme i veckan är lagom, mer skulle bli för mycket.
Sedan var det gemenskapsträff och det var också trevligt. Vi sjöng en av mina favoritpsalmer från "psalmer i 2000-talet" och nej, det är inte Ylva Eggehorn som har skrivit. Det var en Dietrich Bonehoffer psalm "Med hjärtats tillit" tror jag den heter och har nummer 817A. Den lärde jag mig någon gång i våras på veckomässorna i Matteus. En av prästerna där använde den flera gånger. Jag tycker att både melodin och texten är otroligt vacker. Även om vi inte sjöng Ylva Eggehorn så läste vi första kapitlet i hennes bok "Kryddad olja" som är hennes reflektioner kring bibelns kvinnoöden. Sedan kom det till stånd en liten diskussion. Jag gillar alla de där tanterna som kommer. De är väldigt mysiga allihopa.
Eftermiddagen gick åt till att förbereda kvällens musikcafé (jag glömde till och med att äta). Jag hann planera en andakt och promenera till Hjällbo för att ta ut pengar. På tillbaka vägen tog jag dock spårvagnen eftersom jag såg regnmolnen nalkas. Nu blev det inget regn, och det är skönt men jag vågade inte chansa.
Imorgon har jag sovmorgon och ska träffa Marianne som kommer hit till bok- och biblioteksmässan. Hon har med sig min regnjacka. Så jag ser fram emot att träffa henne av dubbla anledningar. Min plan är att jag ska hinna skriva ett brev innan jag somnar ikväll också. Vi får se hur det blir med den saken.
(vilken dag som helst nu får jag mitt riktiga körkort på posten) Jippi!!!
Tisdagsglädje
Det var trevligt med konfirmandplanering. Det är en lagom start på dagen och det är roligt att vara i Hjällbo och träffa några av dem som jobbar där. På torsdag är det jag som ska ha andakten. Vet inte riktigt vad jag ska läsa eller berätta om, men jag tänker nog använda mig av min vän Ulricas bok, "Mod att tro". Det är en fin bok som rör och berör. Vardagsnära. Jag rekomenderar den varmt till er som inte har läst den.
Eftersom jag glömt mina nycklar hemma blev det en rask promenad under litet paraply i ösregnet. När jag kom hem uppgraderade jag paraplyet till ett stort och tog på mig en tröja till. Vädret är aldrig att lita på här. Sedan gick jag tillsammans med min handledare och musikpedagogen upp till Hammarkullen. Det tar ungefär tjugo minuter och frånsett att det är uppförsbacke så är det en skön promenad.
Det är spännande med handlednings samtal, för jag vet aldrig vad jag ska säga och funderar sällan på något. Eller idag hade vi lite vi funderade kring tillsammans. Jag börjar känna mig allt mer som en del av arbetslaget. Det känns bra, och jag trivs bättre och bättre ju mer jag lär känna dem jag arbetar tillsammans med. Jag tror att det så småningom kommer att bli jättebra.
I Hammarkullen arbetar de väldigt mycket med ekumenik. Det är spännande. På söndag kommer det vara något som de kallar för ASK-gudstjänst här. Det betyder "All-ekumenisk-gudstjänst". Det verkar spännande, men jag jobbar inte då så jag tänker inte vara där. Jag har massor av saker att göra i helgen, för en gångs skull. Så det ser jag fram emot. I eftermiddags planerade vi en gudstjänst tillsammans med Tomaskyrkan, som är missionskyrkan i Hammarkullen. Jätteintressant att de arbetar så mycket med andra kyrkor.
Anledningen till att jag är så glad i dag är nog att jag ska träffa Marianne på torsdag, Elisabet på fredag och Inga någon gång i helgen. Dessutom har jag pratat i telefon med Lasse och Lamberth. Ikväll ringde jag till Inga också, och jag blir så glad av att prata med henne. Nu är det bestämt att jag ska till Stockholm 29 november och jobba på nattcafét 30 november. Alla tågbiljetterna hem är beställda och jag är MYCKET fattigare än vad jag var imorse. Dessutom har jag storhandlat.
Jag blir så glad att så många följer min blogg. Hör gärna av er med en kommentar och berätta vad som händer i era liv! Det tycker jag skulle vara roligt. (telefonsamtal är också uppskattade)
Tusen kramar till er alla!
Mannen som sov på biblioteket
Segade en stund efter tvätten, skrev lite mail och tittade runt lite på internet. Framförallt kollade jag biljettpriser. Det är ju så att imorgon ska jag beställa hela höstens biljettskörd. Det verkar bli ganska billigt ändå, mot vad det kunde bli. Jag väntar bara på att jag ska få tag i Inga så jag kan fråga om jag får komma och hälsa på. Jag längtar till Stockholm.
Det blev lunch på stan, tänkte att jag kunde unna mig det eftersom det är lön imorgon. Inget vidare nyttigt, men man kan inte vara nyttig jämt heller. Livet vore ju inte vidare roligt då. Det var så härligt väder så jag tog inte spårvagnen en enda gång utan gick fram och tillbaka. Allt som allt blev det nog en ganska lång promenad. Eftersom skorna är nya så hade fötterna lite skoskav sedan. Tittade in en sväng på biblioteket, eller en ganska lång sväng. Letade efter boken "Rättvisans rebell" om Desmond Tutu. Det var så illa att de faktiskt inte hade den boken. De kanske får in den senare, den är ju trots allt ganska nya. Jag skulle väldigt gärna vilja läsa den. Lånade en bok som heter "Vadå feminist?" Den skulle rikta sig till alla kvinnor men framför allt till ungdomar i gymnasiet. Det är nog en bra bok, men jag irriterade mig på sättet den var skriven. Man behöver inte förenkla språket för de som är 17-18 år. Språkigt kändes tarvligt och det var tråkigt att läsa den. Nu till dagens fniss. När jag var på biblioteket så satte jag mig och läste en stund. Det var tyst, väldigt skönt! Efter ett tag började det höras ett litet sus bakom mig. När jag vände mig om satt en äldre man med en tidning i knät och sov. Jag log lite för mig själv. Han får ju lugn och ro när han sover i alla fall. Efter ett tag for tidningen i golvet och mannen vaknade. Det dröjde inte länge innan han satt och sov igen. Fast den här gången snarkade han ordentligt. Sedan höll han på sådär i omgångar. Det är skönt att sova på bibliotek. Det har jag också provat.
Jag jobbar fortfarande på att läsa ut "En berättelse om kärlek och mörker" av Amos Oz. Jag tycker mycket om boken, men ja den är bäst i småetapper tror jag. Det kan också helt enkelt vara så att jag är trött i skallen efter allt koncentrerande. Skulle i vilket fall som helst vilja komma i gång och läsa ordentligt snart. Jag saknar den mentala utmaningen.
På tal om mental utmaning har jag ett mail att svara på. Ja, det kräver lite tankeverksamhet.
Nu hoppas jag att Inga ringer snart.
Humörsvägningar
Jag jobbade i morse, men undrade mest vad jag gjorde där. Förutom vi som tjänstgjorde så var det 5 personer där, och dessutom kunde inte den vikarierande kantorn spela i takt. Ja, som ni hör så hade jag varken mina snälla glasögon eller mina snälla öron. På vägen hem blev det i alla fall en skön promenad. Det har varit ganska varmt här idag och dunvästen var egentligen överflödig.
När jag kom hem städade jag badrummet och åt lite lunch. Sedan dess har dagen tillbringats framför tv, eller dator med att tycka synd om mig själv. Det är inte ett dugg synd om mig egentligen. Ibland fungerar bara inte riktigt mina kopplingar, då blir det kortslutning och jag surar. Well that's life.
Jag har faktiskt gjort lite mer nytta, typ diskat all disk som stått sen i fredags morse och plockat undan lite i lägenheten. Mitt rum däremot ser ut som ett bombnedslag. Det kan jag leva med. Verkligen. När klockan var ungefär halv fem loggade jag in för att kolla min mail. Utan något större hopp om att det skulle ligga något nytt där (jag hade liksom kollat den 20 ggr redan idag). Trots allt så fanns det ett mail där som gjorde mig så jätteglad! Inga kommer hit till helgen, och förhoppningsvis får vi tid att fika då. Jag blev så glad och alldeles studsig. Det var som om allt det där andra försvann. Jag längtar så mycket efter att få träffa henne. Det ska bli fantastiskt skönt att få se ett bekant ansikte, och träffa någon som jag känner. Jag blev så glad!
På tal om något helt annat så tycker jag nog inte att godis är gott längre. I fredags åt jag godis för första gången på tre veckor. Slisk! säger jag bara. Choklad står däremot fortfarande högt i kurs i mitt liv, men jag försöker att minska så att jag bara äter choklad varannan dag istället för varje. Nåja. Jag ska nog bege mig upp till affären där de har extra pris på vindruvor och där det finns billig choklad. Det är saker som förgyller livet lite extra.
Jag och Inga på Sergels torg i april 2007, första gången jag besökte Sta Clara.
Love actually
Imorse tog jag sovmorgon och låg i sängen ända till halv elva. Det var skönt och länge sedan jag gjorde det sist. Framåt tolv gav jag mig iväg ut på en liten promenad, som visade sig bli en liten personlig/privat pilgrimsvandring. I tystnad med tankar och Gud, fast med svårigheten att inte låta tankarna irra alldeles för långt åt något håll. Jag är lite sugen på att pilgrimsvandra och ska surfa in på pilgrimscentrums hemsida. Kanske får jag tid med det någon helg nästa termin. Ska undersöka om det finns något här i trakten också. Pilgrimsvandring verkar vara större hemma än vad det är här. Jag antar att det beror på att man har olika traditioner i olika delar av landet.
Promenaden tog lite drygt 1,5 timmar och var ca 1,5 mil lång. Hem åkte jag spårvagn, någon måtta får det trots allt vara på motionerandet. Eller så var det helt enkelt så att min mage skrek efter mat. Så det blev köttsoppa och knäckemackor till lunch. Jag har slappat framför tvn och sett på Love actually för tredje gången sedan jag flyttade hit. Jag försöker så smått läsa ut boken jag fick av Beate innan jag flyttade. Det är inte likt mig att hålla på med samma bok i flera veckor. Sanningen är den att jag faktiskt inte orkat läsa, inte orkat koncentrera mig. Nu börjar det fungera igen och det är skoj. Jag tycker ju trots allt väldigt mycket om att läsa.
Jag fick ett fint sms också, från en saknad Åsa som är ute och reser. Långt borta fast nära, precis som det ska vara och är. Trots allt.
Här kommer lite bilder från dagens promenad. (klicka på dem så får ni dem i "full bild")
Den första burkan
Idag såg jag för första gången en kvinna klädd i burka. Det var spännande och skrämmande. Skrämmande därför att man inte kunde se hennes ögon, eller någonting av henne. Det var bara en svart gestalt som gled fram genom spårvagnsstationen. Man såg inte ens hennes skor. Jag måste säga att det fascinerar mig, och jag kan tänka mig att det är skönt ibland, att slippa bli uttittad. Det skulle jag tycka i alla fall. Jag är inte så inläst på Islam så jag vet inte riktigt varför en del muslimska kvinnor väljer att täcka sig så mycket. Det är hur som helst något helt annorlunda mot vår kroppsfixerade kultur.
Jag har hemlängtan idag, en liten knut i magen som ropar att jag är på fel plats, att jag borde vara hemma. Jag lyssnar inte på den så mycket, eller försöker i alla fall låta bli. Egentligen vill jag att så mycket ska hända så snabbt. Jag är en sådan där som planerar för livet men missar hälften. Jag tycker det är svårt att sakna, svårt att inte riktigt ha någon att prata med.
Ändå vill jag vara här, och uppleva. Jag vill prova att bo någonannanstans, och prova mina vingar. Jag klarar mig bra, fast jag redan är less på att laga mat. Det måste vara det absolut tråkigaste som finns. Att laga mat till bara sig själv. När jag bodde hemma hos mamma och pappa tyckte jag det var det bästa som fanns, att få äta själv, i lugn och ro medan jag läste lite. Livet förändras, erfarenheterna förändras.
Just nu är jag lite osäker på vart jag passar in här i världen och vem jag är. På flytten har följt en smärre identitetskris.
Mörbultad
Ja i alla fall i själen. De sista dagarna har det hänt lite tråkiga saker, och kommit lite dåliga nyheter. Inget som är någon världskatastrof egentligen, men som får mig att tänka och undra. Ligga vaken en stund om nätterna och känna att livet inte är så fantastiskt, utan ganska orättvist. Så jag är trött, men glad trots allt.
I går fick jag ett stort kuvert hemifrån. Där låg mina körkortspapper, en check på 550 kronor, och räkningar (det sistnämnda var ju inte vidare roligt, men ändå). Så när jag slutade jobba så åkte jag ner på stan och köpte nya skor. Jag insåg i ösregnet att ballerinaskor är väldigt fint, men inte speciellt ändamålsenligt i en stad som Göteborg där det regnar typ jämt. Så nu har jag köpt svarta mockaskor i gympaskoliknande modell. Sedan gick jag runt halva nordstan (som är ett stort köpcentrum) och letade efter någonstans att ta kort till körkortet. Jag vägrade gå ut för regnet bokstavligen vräkte ner och lite snygg ville jag ändå vara på mitt körkortskort. Till slut hittade jag än. Det visade sig dock bli svårare än vad både jag och fotografen trott att få en bra bild. Mina ögon ville liksom inte hålla sig öppna, det krävdes säkert 20 försök innan vi fick en bra bild. Där jag ser ut lite som en brottsling i svartvitt. Nu väntar jag spännt på att få mitt riktiga körkort.
Idag har det ännu inte hänt så mycket. Jag och musikern har övat låtar till musikcaféet nästa onsdag och jag har funderat lite på vad vi ska sjunga för några psalmer på lunchandakten med Hela människan imorgon. Alldeles nyss förberedde jag lite inför konfirmanderna, och det ska jag fortsätta göra. Ska öva lite psalmr till andakten. Ikväll ska vi sjunga "Du vet väl om att du är värdefull" och "Möt mig nu som den jag är"
Som sagt, jag har en del annat att tänka på också....
Jag hoppas att allt är fint med er därhemma. Jag saknar er lite lagom mycket!
En alldeles vanlig tisdag
Hammarkullen är ett miljonprograms område. Mycket höga hus och många lägenheter. Trots alla höghus så tycker jag det är ett mysigt område med en alldeles särskild stämning. När jag pratade med Lasse förut så sa jag att det är som ett Navestad i storformat. Mycket betong, men ganska mysigt ändå.
Så vad pysslar jag egentligen med om dagarna?
På tisdagar har jag konfirmandplanering på morgonen, och medarbetarsamling efter lunch. På kvällen varannan vecka är det kör. På den tiden som är över pysslar jag med lite allt möjligt. Jag förbereder psalmer till en andakt, eller en andakt. Jag skriver papper som ska skrivas och gör små utskick.
Onsdagar är en skön dag. På förmiddagen har vi vardagsgudstjänst med församlingens heltids förskola varannan vecka, och rytmik varannan vecka. Sedan kokar jag kaffe och förbereder fikat för gemenskapsträffen som består av några äldre damer som kommer, fikar, läser en bok, lyssnar på föredrag och umgås. Där är jag också med och delaktig. Det känns roligt att få möta en annan, äldre generation. En gång i månaden är det musikcafé på kvällen. Första gången för den här terminen är nästa onsdag. Då ska jag både sjunga och läsa dikter. Spännande!
På torsdagar har vi personallunch, eller lunch för alla dem som arbetar i området. Det är spännande att möta personal från alla de olika instanserna här i området. Skolpersonal, personal från medborgarservice och många flera. Jag gillar torsdagar för då slipper jag laga mat och ha med mig matlåda. Det är mycket uppskattat från min sida. Min handledare och jag har ett handledarsamtal på torsdagar där vi pratar om veckan som gått, och så tittar vi framåt på det som kommer. Vi pratar om hur det är och hur det går. Jag tycker det är bra.
Dagen avslutas med konfirmander. Det tycker jag är väldigt roligt och känner mig peppad för att arbeta med dem.
Fredagar handlar mycket om socialtarbete på ett annat sätt. Vi har RIA lunch som serveras 11-13. Det är också väldigt bra för mig eftersom jag slipper ha med mig mat även på fredagar. Kan det bli bättre? På eftermiddagen så startar Café Marta i oktober. Det är ett hjälp-tillsjälvhjälps-café. Här ska frivillga hjälpa till med olika uppgifter såsom att ringa olika samtal, visa hur man fyller i blanketter etc. Det vänder sig mycket till immigranter som kanske inte riktigt vet hur det svenska systemet fungerar och som inte riktigt behärskar språket.
Veckans sista arbetsdag är söndag. Jag jobbar ungefär varannan söndag, eller två söndagar i månaden. Då tjänstgör jag i gudstjänsten och har lite olika uppgifter. Det är spännande och jag lär mig mycket.
Idag har jag förövrigt fått mitt bredbandsmodem. Så när jag kommer hem om några timmar ska jag försöka ordna uppkoppling. Det ska bli skönt att få internet och telefon igen.
Ledig måndag
Härmed tillkännager (är det ett ord?) jag att jag har börjat älska måndagar! Inte så konstigt kanske eftersom de är min lediga dag. Måndagar är fina. Då kan jag sova länge på morgonen, ringa alla de där samtalen man behöver ringa för att fixa olika saker. Sedan kan jag äta frukost framför TV:n, ta en låååång promenad utmed Lärjån som rinner bara 5 minuter promenadväg från lägenheten, komma hem, duscha, läsa lite eller se på tv, äta lunch och så dra ut på stan en stund. Det innebär att dagarna går, ganska fort också trots att jag är ledig. Idag har det varit en installatör och sparkat igång mitt telefonjack. Nu väntar jag bara på modemet så har jag internet och telefon. Imorgon kanske?
Igår var jag i Buråskyrkan på morgonen/förmiddagen. Jag är så glad att Inga tipsade mig om att gå dit. Det är verkligen trivsamt och en väldig blandning på människor. Kanske knöt jag också ett vänskapsband? Jag vet inte, men hoppas på det. I vilket fall hade jag väldigt trevligt och kommer att trivas väldigt bra där. Jag har blivit väldigt väl emottagen. Det uppskattar jag mycket.
För övrigt så är jag nog lite på tvären idag. På vägen hit (biblioteket) på spårvagnen slog det mig hur otroligt trött jag är på kyrkan. Jag är trött på allt ordvänderi. Jag är trött på de, ibland, färdiga och självklara svaren. Jag är trött på hur mycket det pratas och hur lite som görs. Ibland ägnar vi så mycket tid åt ideologiska disskussioner och personalmöten och kurser. Det kan också vara så att jag just idag är väldigt gnällig. Jag längtar ut ur den här organisationen, jag längtar bort från sammanahanget. ´Jag känner mig nästan insnöad. Det är jag nog också. Efter det här året vill jag prova något helt annat, någon helt annanstans, där kyrkan inte ständigt är centrum i mitt liv. För det har det varit på ett eller annat sätt i flera år, även när jag har pluggat. Det är som om pluggandet varit en bisyssla.
Imorgon har jag säkert ändrat mig angående föregående stycke. Jag har sådana här dagar ibland när jag tröttnar. Det får vara så tänker jag. Det är precis som hemlängtan, det kommer och det går. Jag måste känna lite på känslan. Sedan kan jag släppa den igen. Så fungerar jag.
Förresten saknar jag skolan, jag saknar att läsa och att lära mig. Jag trivs väldigt bra i den miljön. Å andra sidan har jag inte provat så många andra miljöer. Där visste jag vem jag var och vad jag gick för. Det är svårt att börja i ett nytt sammanhang. Vem är jag i det här sammanhanget? Vem är jag som volontär? Vem är jag i mig, och i förhållande till de människor jag möter? Bitarna kommer falla på plats så småningom. Jag oroar mig inte. Det är bara väldigt mycket att tänka på.
Angående vädret och tvättstugan
Eftersom det alltid pratas om vädret när man möts (eller ofta i alla fall) så tänkte jag nu ha en lite utläggning om vädret här i Göteborg. Jag har under de två veckorna jag bott här upptäckt att vädret är väldigt opålitligt. På både gott och ont. Det är trevligt när himlen ser alldeles svart ut för att sedan, 15 minuter senare spricka upp och bli alldeles soligt. Däremot är det mindre trevligt när man går ut, tittar upp mot himlen och ser bara blott så långt ögat når. 15 minuter senare kan regnet ändå stå som spön i backen. Då blir man blöt! Som tur är har jag aldrig riktigt haft långt att gå när en sådan där störtskur kommer. Jag är bara dryga 35 mil hemifrån och ändå fungerar vädret så annorlunda. Det är faktiskt spännande. Lite påfrestande är det dock att det ALLTID, eller så gott som alltid blåser halv storm. Haha.
Just nu skiner solen, det blåser halvstorm och alla människor har fått på sig höstkläder. Jag har inte riktigt hängt med. Så fort det har gått, från sommar till höst. Så är det kanske alltid? Det är i alla fall mysigt att ta fram de tjocka tröjorna och halsdukarna. Med hösten kommer också ett behov av nya skor, i alla fall för mig som för tillfället bara äger två par ballerina skor och ett par löpar/gymnastikskor. De förstnämnda börjar bli för kalla, och de sistnämnda är alldeles perfekta på långa promenader, men till en kjol så är det inte så snyggt. (Ja, jag är fåfäng)
I morse hade jag tvättstugan och blev glatt överraskad. Tvättstugan har inte världens fräschaste utseende, men oj vad fort det gick. Varje maskin tog 30-35 minuter, och det torkade på ca 30 minuter också. Jag var i i tvätterskans himmelrike. På 2,5 timmar hade jag tvättat 5 maskiner, och 4 av dem hade torkat. Den tvätt som fortfarande var våt bar jag med mig upp till lägenheten och hängde in i vårt eget torkskåp. Sedan fanns hela dagen kvar att göra annat på. Vilken skillnad mot lägenheten i Söderköping, där torkade inte tvätten i tvättstugan ens på 4 timmar.
Nu ska jag surfa vidare, och snart ska jag fika med en vän. Det ska bli så skönt att se någon hemifrån.
Ta hand om er allihopa, jag tänker mycket på er därhemma.
Dags att åka hem
Under tiden får jag roa mig med att träffa Hannah imorgon. Det är en tjej som jag var i Taizé tillsammans med, så det ska verkligen bli jätteroligt. Hon kommer hit från Linköping. Så tiden går nog.
Jag har fått många fina sms, så jag vet att jag är saknad hemma också. Det känns gott att det inte bara är jag som saknar, utan att människor saknar mig också.
Igår kväll hade vi lekkväll, och jag lärde mig ytterligare några nya lekar som måste lekas flera gånger, eller lekar som jag inte lekt på väldigt länge. Oj vad vi skrattade, det var otroligt roligt. Jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Så min nya favoritlek är kuddleken. Klämmen och porträttleken är också rätt roliga. Det kan vara farligt att leka klämmen hemma i ungdomsgruppen. Som vi vet så är det många där som har en grym tävlingsinstinkt. Haha!
Idag regnar det och är bara trist väder. Det var som om hösten kom i natt. Igår hade vi en vacker sensommardag med en varm, varm sol. Idag är det regnrusk och tusen löv på marken.
Hoppas att ni har det bra där hemma!
På kurs
Det verkar vara trevliga människor som jag ser fram emot att lära känna mer, och en del av dem bo i, eller i närheten av Göteborg. Som volontär är det främsta kontaktnätet de andra volontärerna. Man jobbar så mycket på konstiga tider så det är svårt att delta i andra regelbundna aktiviteter och lära känna andra människor.
Kursen har varit intressant. Jag har inte lärt mig så mycket nytt men fått ord på en del som jag redan kunde och fått vända och vrida på lite bilder, roller och lekar. Jag har med mig flera nya övningar och lekar i bagaget. Användbara förhoppningsvis.
Igår fick jag en stor släng av hemlängtan och längtade efter en trygg och känd människas röst, någon som jag inte behöver låtsas inför, eller i alla fall vara trevligt inför jämt. För hur det nu än är så måste man nästan vara det i början av en relation. Så jag pratade en stund i telefonen. Jag missade slutet på filmen vi såg, men det gjorde inte så mycket eftersom det var en film som gjorde ont i hela kroppen. "Den nya människan" heter den och den är tänkvärd och absolut sevärd men den gör ont. Imorgon är det i alla fall dags att åka hem till Göteborg igen. Det tycker jag ska bli väldigt skönt.
Långt borta fast nära
Imorse fick jag ett sms där det stod "jag tänder ett ljus för dig ikväll, det blir tomt utan dig". Då började jag gråta. Tänkte att det är tomt utan henne också. Det är tomt utan alla dem jag tycker om och saknar. Sedan, när jag var på Gudstjänst i Burås kyrka så tänkte jag att hon är nära ändå, att alla är nära. För på så många håll i Sverige firas gudstjänsten samtidigt, och även om det inte sker i samma sekund så delas också nattvarden ut på förmiddagen i de flesta av Sveriges kyrkor. Då är vi nära fast långt borta.
Det tröstar mig att tänka så när jag saknar alldeles för mycket.
Buråskyrkan var en trevlig kyrka. Dit kommer jag defenitivt gå fler gånger. En stor blandning av människor, åldersmässigt. Det var många studenter och måna andar ungdomar i min ålder. Det gör mig väldigt glad. De använder ett trivsamts språk i sina Gudstjänster.
Nu är det bestämt. Jag ska börja träna. Igår var jag på biblioteket och lånade en massa böcker med recept på nyttig mat och ett par komma-igång böcker med tips och idéer.
Så imorgon är det dags. Vi får se hur det går. Mitt mål är i alla fall att ha bättre kondis om ett par månader och att orka cykla hela vägen upp till jobbet utan att nästan tappa luften. Jag låter som en liten ångmaskin halvvägs. kan ni tänka er det? Min blåa cykel med ett snett bakdäck och så mig flåsande på en av de lägsta växlarna. Visserligen är inte vägen till Hammarkullen speciellt cykelvänlig, men ändå.
Mitt mer konkreta mål är att jag ska orka jogga elljusspåret 2,5 km när jag kommer hem vecka 44. Det kan ju verka lite tokigt att skriva ut det på bloggen, men om jag gör det så kommer en massa människor att läsa vad jag har skrivit och veta vad jag har bestämt. Då blir det lättare för mig att genomföra det..
Jag sitter och väntar på Maria som är på konfirmationshögmässa i Backa, sen ska vi äta mat och åka ut till Östra Kyrkogården där Karin Boye ligger begravd. Det ska vara en vacker kyrkogård, och jag vill gärna se Karin Boyes grav. Sedan ligger det tydligen massa andra kändisar där också
I morgon (måndag) åker jagt på den första volontärkursen. Jag har inte så stora förväntningar på kurs innehållet men ser fram emot att träffa alla andra volontärer.
På kurs
Idag har Emma, som är volontär i det andra distriktet i Angered varit här. Vi har lagat lunch med RIA (och ätit den). Vi har också hängt tavlor och lite annat smått och gått. Jag har lärt mig vad en curator gör. Det är en person som hänger tavlor.
Jag är trött på alla nya intryck, trött på att städnigt möta nya ansikten, nya namn och nya röster. Igår kväll blev jag alldeles frustrerard. Så kan det vara. Livet går framåt, och jag tycker nog trots allt att det blir bättre och bättre. Jag försöker tänka på det som ett låååååångt läger.
Nu fungerar TV:n, eller den gjorde det i går kväll i alla fall. Jag tror det är något knäppt med antennsladden. Skönt att det är löst. Det är skönt att ha TV när man inte riktigt orkar tänka.
I helgen har jag planer på att upptäcka Göteborg ordentligt, eller ja i alla fall mer än förut. Ikväll ska jag lyssna på Håkan Hellström på Liseberg. Varför utsätter jag mig för det? När jag har lyssnat på honom tycker jag nog mest att han sjunger falskt..
Hemlängtan
Det är så mycket nya intryck och jag är så trött hela tiden. Nästa vecka ska jag på kurs hela veckan, vi får se vilken klass de håller. Av erfarenhet så vet jag att alla de här kurserna ibland inte är riktigt vad de borde vara. Sedan får man ha i åtanke att alla inte har varit så insyltade och gjort så mycket saker som jag. Det ska däremot bli roligt att få träffa de andra volontärerna och se vad det är för några. Förhoppningsvis finns det några som man kommer bra överens med och som man kan springa på stan med då och då, eller framförallt ta en fika med. Vi får se vad jag hittar på för andra aktiviteter så småningom.
Idag har vi haft personallunch, en lunch där alla som jobbar i Hammarkullen är inbjudna och äta med varandra. Det är fint tycker jag, en chans till nätverksbyggande som kan behövas i ett så utsatt område som Hammarkullen ändå är. Jag är glad för att jag får vara här och lära mig mycket nya saker. Än så länge handlar det mest om att göra upp med fördomar och rädslor.
Nu ska jag skölja ur en hink. Om en timme ska vi träffa konfirmanderna för första gången, och jag ska leka namnlekar med dem. Jag har lärt mig en ny namnlek. Den ser jag fram emot att lära er därhemma. Annorlunda och töntig. Kan det bli bättre?
En arbetsdag
I morse cyklade jag hit. I Hammarkullen, eller snarare till Hammarkullen, kan man prata om riktiga backar. Helt otroligt vilka uppförsbackar det finns. Om några veckor ska jag nog ändå klara av dem. Måste bara jobba på kondisen lite mer först. På tal om kondis så finns det ett Bad/Gym precis där jag jobbar. Ett tiokort på gymmet kostar 300 kronor. Jättebilligt! Det är ju bättre än inget i alla fall. Jag har ju planerat att komma i form det här året.
Idag har jag varit med på en vardagsgudstjänst med distriktets förskola. 15 VÄLDIGT styriga barn, men det var trevligt ändå. Det är så mycket nytt just nu. Sen så förberedde vi fika till gemenskapsträffen, tills det visade sig att det inte var någon som tänkte komma eftersom alla trodde det började nästa vecka. Så resten av förmiddagen ägnades åt pianospel (tänk vad lyxigt att få pyssla med det på arbetstid) och konfirmandförberedelser. Vi har vår första konfirmandträff imorgon. I eftermiddag har jag gjort ett utskick och fixat med en broschyr om gemenskapsträffarna. Får jag säga det själv så blev den ganska läcker. I brist på annat har jag satt upp en whiteboard tavla också.
Snart ska jag dra mig inåt stan. Jag cyklar. Här ifrån är det nedförsbacker överallt, och inne i stan är det i alla fall ganska platt.
Jag saknar att kramas
Jag saknar att kramas.
Jag saknar värmen och närheten från dem som betyder mycket för mig
Jag saknar att smälta in i någon annans famn.
Där ser man vad kärlek kan betyda mycket.
Den första arbetsdagen
Konfirmandledarträff
Vilse på stan
Medarbetarsamling
och så återstår handledarsamtal. Jag måste fixa något att äta. Kanske blir det choklad trots godislöfte. Det är ju så gott!
Förövrigt är min telefon lite mystisk, så jag kanske måste lämna in den. Det känns lite tungt, men i så fall är det bra att lämna in den nästa vecka. Då är jag ändå på kurs.
Mina arbetskamrater verkar trevliga, och jag kommer nog att trivas här i Hammarkullen. Det är lite skrämmande att se sig själv och alla mina fördomar. Det är nog nyttigt för mig att vara tio månader här.
Vi får se om jag orkar vara med i på körövning ikväll.
Hoppas att allt är bra med er där hemma, jag saknar er!
Min nya lägenhet och incidenter vid storhandling
Nu har jag landat i Göteborg och har sett till att ta hand om väsentligheter så som att skaffa bibliotekskort och med hjälp av lokalsinnet försöka ta sig fram i Angered. Jag har efter noggrant övervägande kommit fram till att jag nog borde skaffa mig en karta. Visst är det trevligt att vara ute och cykla men åker man väldigt fel kan det bli VÄLDIGT jobbigt. Nog för att jag behöver motion men det måste ju vara någon hejd på uppförsbackarna.
I morse hade jag lite hemlängtan. Jag känner mig lite ensam, men det blir nog andra bullar imorgon när jag börjar jobba, och nästa vecka när jag får lära känna alla andra volontärer i området. Jag bor tillsammans med en annan volontär. Det är nog lite skönt att inte bo ensam. Sedan bakar hon mycket så det luktar gott i lägenheten. Om två veckor så får jag nog både telefon och internet i lägenheten. Det ska bli väldigt skönt att kunna dra sig tillbaka till sitt rum och få chansen att skriva mail i lugn och ro. (Nu sitter jag på biblioteket i Hjällbo som är mindre än biblioteket på Nyströmska skolan, men det finns datorer här i alla fall)
Mitt rum är inte så värst stort, lite lagom mysigt. Uppackningen går långsamt framåt. Jag har väl tänkt försöka bli färdig idag. Det finns inte mycket annat att göra eftersom TV leker myrornas krig för det mesta och har en grymt dålig bild. Sen finns inte SVT 1 heller, men två stycken TV 4. Spännande. Ska kanske fördjupa mig idet och lösa det så småningom. Det är inte prioritet just nu!
Dagens pinsama var incidenten när jag var och storhandlade. Det finns en fin välsorterad ICA bara fem minuter från mig. Så i morse tog jag cykeln och trampade uppför den lilla backen. Tänkte att det nog var alldeles perfekt att kunna hänga påsarna på styret och sätta en på pakethållaren. Påsarna blev lite tyngre än väntat och lagom när jag hade lastat dem på cykeln och skulle gå hemåt så gick den ena sönder i handtaget och den andra i botten. Det känns livat. Där stod jag alldeles ensam mitt på torget utanför ICA med alla matvaror på golvet. Vilken syn det måste ha varit! Så jag fick helt enkelt ta de trasiga påsarna i famnen och den hela i handen. Det måste sett väldigt roligt ut när jag försökte ta mig in och få tag i några nya påsar. Jaja, det kan jag faktiskt bjuda på.
Mitt rum med dörren i ryggen
Min bokhylla och min säng
Köket där gardinerna är flugmönstrade. De ska snart bytas ut.
Vardagsrummet, med den irriterande strulande TV:n
Utsikt från balkongen som har någotslags söderläge och gott om sol
En tråkig bild på min hall
Sista kvällen
Eftersom jag tog körkort igår har jag ägnat dagen åt att kuska runt i norra Östergötland. Jag har besökt Linköping (Farmor, men framför allt finaste Annika), Norrköping (jag köpte en pocket bok och fikade med mina fina Stockholmsvänner som var på besök), Svärtinge (lämnade busskort till syster) och så hem till Söderköping igen. Det är roligt att köra bil, och bra för att inte tänka på allt det läskiga med flytten. På motorvägen mellan Linköping ocb Norrköping grät jag i alla fall. Det kommer att dröja nästan fyra månader innan jag ser Annika nästa gång.
Nu kanske ni tror att allt är färdigpackat och lastat.... Så är det INTE. Det finns mycket kvar att göra innan lastet går imorgon 07.00. Fast om det var färdigt redan så skulle det ju inte vara någon sport.
Just nu ska jag inte göra så mycket åt det, utan först och främst mörda en tvestjärt som lyckats ta sig in i min systers run. Panik!
