Ett år i Göteborg

Idag är julhelgen äntligen slut och jag längtar efter frukt och grönsaker, oj vad jag längtar efter det. Det är nästan så man kan tro att det är något fel på mig. När Åsa och jag var och fikade så var jag inte ens sugen, så det blev "bara" en varm choklad och fantastiskt sällskap. Hon är fin den där Åsa. Jag är glad.
Har precis ätit lite Geisha men är egentligen inte sugen, har mest ätit för ätandets skull och läsk smakade inte alls gott. Jag ser det som ett tecken, på att jag är på väg åt rätt håll. En clementin däremot, det vore inte så dumt.

Det var mycket folk på stan idag med, men konstigt nog var det väldigt lungt på Muffins- och Chokladkompaniet. Så det var inget problem att sitta och prata i lugn och ro. God choklad, så där lagom söt och varm. Annars tycker jag ofta att chokladen är så ruskigt söt. Lagom är bäst. Nåja, inte alltid kanske, men ifrågan om varm choklad så är det så.

Jag tog ett varv på biblioteket och upptäckte lite ny poesi innan jag tog bussen till min hemförsamling, som egentligen inte är min hemförsamling, men som är det i alla fall. I djupet av mitt hjärta. Jag pratade lite och lånade en psalmbok för andaktsplaneringen. Jag vill prata om något som ligger nära hjärtat, det känns som det kan bli ärligast då, som det berör bäst då. Det tål att tänka på.

För övrigt tror jag bestämt att Norrköping har krympt sedan jag var hemma senast. Idag var det väldigt litet. Det är kanske dumt av mig att flytta tillbaka till Linköping? Nej, det ska vi inte tänka på nu. I april får det bli ett problem (det är Åsa som sätter griller i huvudet på mig).

Nu ska jag hämta min bror som är utåt skärgården och sen är det dags för tårtbak.