Trött ända in i själen och en klagovisa
Vissa dagar (typ idag) vet jag inte vart jag ska vända mig, vad jag ska göra. Jag är så fruktansvärt trött. Jag har aldrig varit så trött förut. Inte ens när jag var sjuk, och kroppen borde varit så här trött, så var jag så här trött. Till slut börjar jag gråta för minsta småsak. Det är de dagarna, när det inte finns något annat än trötthet som jag undrar om det verkligen är värt priset.
Det är det nog egentligen inte, det är inte normalt att vara så här trött. Jag oroar mig inte. Jag vill bara lite för mycket. Precis som alltid. Jag vill vara lite mer än jag egentligen orkar, och är dålig på att säga ifrån. Speciellt på jobbet. Riktigt skit dålig! För jag vill ju hjälpa till, och jag vill vara med överallt.
Samtidigt behöver de splittrade arbetsuppgifterna så mycket koncentration. Ibland tänker jag att det skulle vara lättare att ha ett, eller ett par ansvarsområden. Nu har jag inget men förväntas ändå vara med överallt, och på massor av ställen, göra saker.
Ibland känns det som om det förväntas att jag ska dela mig mitt itu. Det är inte rimligt, jag orkar inte det. Som sagt, jag är dålig på att säga ifrån.
Jag är så trött att jag snart börjar gråta. Sådana dagar skulle jag vilja vara hemma i Norrköping/Linköping. Med vänner omkring sig är livet liiiiite lättare att bära.
Känner igen det du skriver speciellt december där allting händer i alla verksamheter och man är ju bara med en gång o vill göra allt.
Ta hand om dig så du inte går sönder!
Adventskramar
Det är svårt att säga ifrån. Jättesvårt! Jag har tränat länge och börjar bli bättre på det, men har rätt långt kvar. Men det är viktigt att göra det, för annars blir det som du har det nu: man är så trött att man nästan går sönder och ingenting känns riktigt kul.
Och det är ju därför man säger ja från början; för att det låter så himla roligt! Och det är ju klart att man vill vara med och göra det där roliga. Och nästa kul grej, och nästa... Och plötsligt upptäcker man att det är för mycket och då är inget kul längre.
Jag fick ett litet klokord en gång som jag ger till dig nu: "Att säga NEJ är en förutsättning för att verkligen kunna säga JA". Kom ihåg det, det är en bra klokskap att ha med sig!
Och sen ÄR det ju alltid hysteriskt i advent... Men var rädd om dig!
