Vinter
så skimrade vintern förbi,
och jag drömde
från himlen föll snön,
ett täcker över marken
jag blundade och såg,
allting blev nytt
fylld av livet, ett andetag bort
med stegen riktade mot friden
en röst som viskade; bryt upp
och jag bröt upp,
så skimrade vintern förbi,
och vintern lärde mig leva
© Emelie Hjerth
Kommentarer
Trackback
