En alldeles underbar vanlig dag

Det finns sådana där dagar som är så vanliga att de är underbara. Idag har det varit en sådan dag, det är en sådan dag för jag är fortfarande på jobbet. Det är dagar då inget speciellt händer, allt är så där ovanligt vanligt. Det är en sådan där dag när Gud är överallt, och man märker det. Fast allt är så där alldeles vanligt.

Sovmorgon, är som bekant något jag uppskattar mycket och imorse var det en lite sovmorgon. I stället för att duscha snabbt tog jag ett härligt varmt bad, och hann äta frukost utan att stressa. Det regnade lite när jag gick till spårvagnen, men det gjorde inte så mycket. På jobbet har det varit lungt. Mycket, men lungt och skönt att vara här. Det var min onsdag att fixa fika till gemenskapsträffen, det hade jag glömt bort, men det gick bra ändå. Jag hade två minuters marginal, och prästen var sen till andakten.

Förutom det har jag upplevt den där spännande flexibiliteten som kan uppstå ibland. Jag fick reda på psalmerna till andakten i samma stund som de skulle spelas. Har egentligen inte spelat någon av dem förut, men som tur är hade jag sjungit dem en del så jag kunde melodin, takten och texten hyfsat. Jag sänder en varm tanke till de gamla prästerna i min hemförsamling.

Sedan fick jag lära mig lite om hur det fungerade när lutherhjälpen såg gryningsljuset för nästan 60 år sen (tror jag?) En av tanterna var riktigt engagerad tydligen. Sedan pratade vi lite om den här sammanslagningen mellan SKM och Lutherhjälpen. Jag vet inte om den är bra eller dålig. Har någon där ute en åsikt? Det skulle vara trevligt att höra vad ni tycker och varför ni tycker så.

Hur som helst börjar musikcaféet här om 10 minuter. Mitt bidrag för kvällen blir "Killing me softly" det är en sång jag periodvis uppskattar, och periodvis inte tål alls. Samtidigt försöker jag låta bli att tänka på att jag ska sitta på en spårvagn in till centralstationen om elva timmar. Det ska bli roligt att åka till Stockholm, men inte att gå upp klockan 5 imorgon bitti. Inget jag ser fram emot.

Fast å andra sidan, träffa Inga, Marie, Ulrica och alla andra. Det väger upp. Plus att jag älskar Stockholm!


Kommentarer
Postat av: Jeez

Skm-LH=sant. Tja, egentligen så handlar det ju om en större omorganisation än att "bara" dessa två storheter blir ett -det handlar ju om att allt internationell arbete blir ett med moderkyrkan. Och i sig tycker jag att det är bra. Det finns ingen vettig anledning att ha flera olika internationella organistationer som pysslar med i princip samma sak (för så är det ju, sen må LH ha fokuserat mer på katastrofhjälp och SKM mer på långsiktighet, men skillnaderna är ju hårfina eftersomman vill jobba långsiktigt så mycket man kan). Om inte annat så blir det mindre förvirrande för givare, mindre administration med dubbla trycksaker etc. Och då räknar jag inte ens upp de internationella fördelarna. :-) Sen kan jag förstå gamla trotjänare där lojaliteten ligger och hjärtat bankar för en av organisationerna...

2007-11-28 @ 20:07:16
URL: http://samtalmedj.blogspot.com
Postat av: Carl-Johan

Lutherhjälpen bildades i Lund i juli 1947. Jag har jubileumsboken i min bokhylla om du någon gång skulle vilja läsa på historien.

2007-11-28 @ 21:10:15
URL: http://cjivarsson.blogspot.com
Postat av: Arne

Jag tror att omorganistionen kan vara väldigt negativ på kort sikt. Många gamla trotjänare kommer att ta tillfället i akt att sluta och inga nya kommer att ta över. Sen tycker jag att det är litet konstigt att det inte är klart med ett nytt namn ännu? På lång sikt kanske det kan bli bra?

2007-12-02 @ 23:08:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0