Ett år i Göteborg

På spårvagnen sitter jag och ser den där mannen bredvid mig. Jag tror han gråter, men jag vågar inte fråga hur det är med honom. I stället sjunker jag djupare in i metro, som egentligen bara är fylld av annonser. Det slog lite på min självbild. Han klev av på nästa station, men jag och mitt dåliga samvete åkte vidare med massa tankar och funderingar. Vad hade hänt om jag hade frågat: Hur är det med dig?
Ibland är jag äldigt feg.