Närhetstörst

I mitt rum, här i Göteborg har jag små fönster, vilket gör att de sitter högt upp. Det i sin tur medför att jag får en bra bokhylla eftersom fönsterbrädan går över hela väggen. Det är också ett perfekt ställe att klistra upp bilder av alla del slag. Där sitter bilder på goda minnen, och fina människor. I fönstret står det mer fotografier och lite annat smått och gått. Där står bland annat såpbubbleburken jag fick på någon terminsavslutning för ett par år sedan. Lasse som tyckte att ungdomsgruppen också var barn. Jag vet inte varför jag har sparat den, men jag är lite glad att den står där och påminner mig om mycket gott.

Nedanför fönster brädet hänger det som sagt massa bilder. Ganska många i tagna i sepia, det där rödaktiga ljuset, från Taizé, det finns en bild på mig och Annika från Stockholm, en bild på mig och Inga tagen på plattan en kall dag i början av april. Där hänger en uppmaning/bön av Moder Theresa som Åsa gav mig för ganska länge sedan. Ett vykort från Nyströmska skolan, en bild från en cykelutflykt med klassen, bikini i början av maj det ni. Det  var en fin dag, som glädjer mig. Där hänger en dikt av Ylva Eggehorn (såklart), en bild från tältlägret när jag brände benet, jag har fortfarande ärr efter det. Det gör inte så mycket ett ärr är ju också ett minne. TIll sist hänger det ett vykort med två hjärtan ritade på en strand, bredvid varandra. Det är en stark bild, för hjärtana är ritade utan avbrott, de är skapade av samma "streck" och sitter i hop med varandra. Det är en stark bild.

Det är gott att sakna och nyttigt att längta. Jag är lyckligt lottad som har något att längta till, som har några, eller egentligen ganska många att längta till och efter. Det är en gåva jag fått, det finns många människor jag får älska, det finns många som älskar mig. Behöver jag något mer? Egentligen inte, men ibland vore er närhet väldigt gott att ha. Jag önskar ibland att det inte var minst 35 mil till er, och ännu längre till Annika, som är i frankrike. Då är jag glad för alla mina bilder, de fotografierna, texterna och små sakerna som påminner om er.

Det jag saknar mest just nu är nog att sitta på bänken i köket i Navestad, dingla med benen och prata med Lasse.  Ja, det saknar jag alldeles enormt just nu. Det är gott att sakna, det betyder att mitt liv är fyllt av välsignelser. Ibland kan jag önska att de vore lika många här. Just nu uppskattar jag friskis väldigt mycket eftersom det blir ett tillfälle att prata med någon annan än dem jag jobbar med. Jag har inte haft tid att skaffa ett nätverk eller vänner, och det fattas mig väldigt, väldigt mycket. Därför fattas ni mig, när ni är 35 mil, eller ännu längre bort. Därför är mitt rum fyllt med fotografier och annat som påminner mig om er därhemma.

Ja, idag lider jag av närhetstörst.


Kommentarer
Postat av: Karin Långström Vinge

Hej! Ska bli spännande att följa dig!
Tack för hälsningen i min blogg. Blir *nyfiken*, vilken kurs nämndes bloggandet i?

Hälsningar Karin

2007-11-13 @ 06:45:41
URL: http://karinlangstromvinge.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0