Ett år i Göteborg

Nu när jag har släppt taget kan jag minnas och le. Inte längta sådär så att hjärtat går sönder, nej se att det var gott, var glad för det som var, och det som är.
Vännerna finns kvar, de försvinner inte.
Jag lever, och livet kan ingen ta i från mig.
Det är fantastiskt med insikter nu och då. Den här får jag nästan tillägna min vän Ninna. Innan jag skrev inlägget "jag har bestämt mig" pratade jag med henne i telefonen. Jag fick en puff i rätt riktning.

"Det är inte för det ögonblick du är drabbad som du behöver mod
utan för den långa klättringen uppåt, tillbaka till sinnesro, tillit och trygghet"
                                                                   - Anne Morrow Lindbergh