Tillbaka i någonslags vardag
Det har varit väldigt tungt att komma tillbaka till Göteborg, till den vardagen jag har här. Det är lite svårt att andas och jag känner mig ganska malplacerad i mina nya sammanhang. Jag längtar till det bekanta, det kan hantera. Sedan tänker jag att det nog handlar om rädslan inför det nya. Jag tror att alla bär den med sig, rädslan inför det okända. Vad blir jag i det här sammanhanget? Vem är jag? Varför är jag här?
Jag tror att jag är i Göteborg för att det är meningen, eller för att det kan bli en mening av det. Det finns så mycket som händer som det inte finns någon mening med, men som det kan växa en mening ur.
För er som är lite insatta i bibeln så tänker jag på Jakobs yngste son Josef, det verkar från början totalt meningslöst och grymt, både mot Josef och mot Jakob, det som händer. Senare visar det sig att det räddar hela familjen, att Josef hamnade i Egypten blev hela familjens räddning.
Vardagslunken infinner sig, och jag är trött, så fruktansvärt trött. Mina hormoner gör sitt också, ibland avskyr jag att vara kvinna. Hormonerna är ju inget jag kan välja bort, de är där, vad jag än gör. Så det gäller att hitta strategier för att orka när hormonerna spelar mig små spratt. Inte allt id världens enklaste.
Förresten är vår tv trasig, eller inte tvn i sig, den går som ett urverk, men antingen är det någon sladd eller vårt antennuttag, för den enda bilden vi får just nu, är myrornaskrig. VHS och DVD fungerar utmärkt, men det är ganska trist att inte ha någon tv.
Förresten Ps. 42: 6-12
Jag tror att jag är i Göteborg för att det är meningen, eller för att det kan bli en mening av det. Det finns så mycket som händer som det inte finns någon mening med, men som det kan växa en mening ur.
För er som är lite insatta i bibeln så tänker jag på Jakobs yngste son Josef, det verkar från början totalt meningslöst och grymt, både mot Josef och mot Jakob, det som händer. Senare visar det sig att det räddar hela familjen, att Josef hamnade i Egypten blev hela familjens räddning.
Vardagslunken infinner sig, och jag är trött, så fruktansvärt trött. Mina hormoner gör sitt också, ibland avskyr jag att vara kvinna. Hormonerna är ju inget jag kan välja bort, de är där, vad jag än gör. Så det gäller att hitta strategier för att orka när hormonerna spelar mig små spratt. Inte allt id världens enklaste.
Förresten är vår tv trasig, eller inte tvn i sig, den går som ett urverk, men antingen är det någon sladd eller vårt antennuttag, för den enda bilden vi får just nu, är myrornaskrig. VHS och DVD fungerar utmärkt, men det är ganska trist att inte ha någon tv.
Förresten Ps. 42: 6-12
Kommentarer
Trackback
