Fullt ös medvetslös
Träffande beskrivning av mitt liv just nu efter nästan två veckor med bara en dags ledighet. Nåja, just nu har jag roligt och nästa fredag tar jag semester, åker hem och vilar upp mig. Hm, nåja speciellt mycket vila blir det nog inte, men inget jobb på nästan 10 dagar.
Jag har precis kommit hem från Friskis och undrar var min lägenhetskompis är någonstans. Hon brukar alltid vara hemma före mig på torsdagar, men hon kommer säkert snart.
På onsdagar är det ett otroligt roligt baspass på friskis, så idag var jag tvungen att fråga Yrsa, som hon heter, om hon har några fler pass i veckan. Det hade hon, så på måndag ska jag åka några hållplatser till och kliva av i Majorna. Jättekul är det! Fast min mage är nästan död efter varje pass.
Annars har jag kört på i 110 ända sedan imorse. Det blev en skön promenad till jobbet och väl där direkt igång med att förbereda dagens aktiviteter. Fixa det sista på gudstjänsten för gemenskapsträffen och fixa det som behövdes inför minigudstjänsten med förskolan. Tyvärr är jag lite då och då tidsoptimist. Idag var det min tur att göra iordning fikat till gemenskapsträffen, och jag tänkte att det räckte att jag började 45 minuter innan. Det visade sig bli kärvt. Det gick men på slutet blev det en smula stressigt.
Den gudstjänsten gick fint. Eller ja, så bra det kan gå första gången. Jag var nervös så klart, och lite rädd för att hålla tystnaden eller stanna upp. Fast jag pratade nog ganska långsamt i alla fall. Jag fick beröm efteråt, och min handledare frågade förvånat "Hade du skrivit det där själv?" Det är väldigt lite de vet om mig än så länge. Tur är väl det annars hade jag inte haft några överraskningar kvar.
På förmiddagen under allt fixande ringde Åsa. Det var fint att få höra hennes röst. Jag är verkligen glad att jag ska hem snart och kramas. Åsa är nog nästan den kramigaste jag vet.
Efter gemenskapsträffen blev det lite stressigt igen, dels för att tanterna satt kvar 10 minuter och för att jag inte riktigt hade fixat för minigudstjänsten innan. Det ordnade sig och minigudstjänsten blev som vanligt havlt kaos. Men vad kan man vänta sig? Nästa gång känner jag mig nog tryggare i den rollen.
När klockan började närma sig tre så insåg jag att jag inte hunnit äta lunch ännu, och sedan glömt bort det. Så det blev ett snabbt nuddelkok samtidigt som jag letade efter "Fotspår i sanden" i en av mina andaktsböcker. Jag ska använda den i konfirmandandakten imorgon.
Vid halv fyra dök barnkören upp och sedan var det bara att gasa i ytterligare en och en halvtimme. Efter det så packade jag och musikpedagogen snabbt i hop och gick en rask promenad till Tomaskyrkan (missionskyrkan på Hammarkullen) där vi ska fira ekumeniskmässa på söndag. Vi ägnade 1,5 timme att gå igenom vad vi skulle spela och sjunga och vem som skulle göra vad. Jag ska lägga basen på orgeln till psalm 523, spela piano till psalm 396 och spela "Ät mitt bröd" under nattvarden. Så imorgon, eller snarare på fredag, så måste jag öva på det.
Nu ska jag dricka lite thé och sedan är det bums i säng. Det blir en lång dag i morgon också.
Jag har precis kommit hem från Friskis och undrar var min lägenhetskompis är någonstans. Hon brukar alltid vara hemma före mig på torsdagar, men hon kommer säkert snart.
På onsdagar är det ett otroligt roligt baspass på friskis, så idag var jag tvungen att fråga Yrsa, som hon heter, om hon har några fler pass i veckan. Det hade hon, så på måndag ska jag åka några hållplatser till och kliva av i Majorna. Jättekul är det! Fast min mage är nästan död efter varje pass.
Annars har jag kört på i 110 ända sedan imorse. Det blev en skön promenad till jobbet och väl där direkt igång med att förbereda dagens aktiviteter. Fixa det sista på gudstjänsten för gemenskapsträffen och fixa det som behövdes inför minigudstjänsten med förskolan. Tyvärr är jag lite då och då tidsoptimist. Idag var det min tur att göra iordning fikat till gemenskapsträffen, och jag tänkte att det räckte att jag började 45 minuter innan. Det visade sig bli kärvt. Det gick men på slutet blev det en smula stressigt.
Den gudstjänsten gick fint. Eller ja, så bra det kan gå första gången. Jag var nervös så klart, och lite rädd för att hålla tystnaden eller stanna upp. Fast jag pratade nog ganska långsamt i alla fall. Jag fick beröm efteråt, och min handledare frågade förvånat "Hade du skrivit det där själv?" Det är väldigt lite de vet om mig än så länge. Tur är väl det annars hade jag inte haft några överraskningar kvar.
På förmiddagen under allt fixande ringde Åsa. Det var fint att få höra hennes röst. Jag är verkligen glad att jag ska hem snart och kramas. Åsa är nog nästan den kramigaste jag vet.
Efter gemenskapsträffen blev det lite stressigt igen, dels för att tanterna satt kvar 10 minuter och för att jag inte riktigt hade fixat för minigudstjänsten innan. Det ordnade sig och minigudstjänsten blev som vanligt havlt kaos. Men vad kan man vänta sig? Nästa gång känner jag mig nog tryggare i den rollen.
När klockan började närma sig tre så insåg jag att jag inte hunnit äta lunch ännu, och sedan glömt bort det. Så det blev ett snabbt nuddelkok samtidigt som jag letade efter "Fotspår i sanden" i en av mina andaktsböcker. Jag ska använda den i konfirmandandakten imorgon.
Vid halv fyra dök barnkören upp och sedan var det bara att gasa i ytterligare en och en halvtimme. Efter det så packade jag och musikpedagogen snabbt i hop och gick en rask promenad till Tomaskyrkan (missionskyrkan på Hammarkullen) där vi ska fira ekumeniskmässa på söndag. Vi ägnade 1,5 timme att gå igenom vad vi skulle spela och sjunga och vem som skulle göra vad. Jag ska lägga basen på orgeln till psalm 523, spela piano till psalm 396 och spela "Ät mitt bröd" under nattvarden. Så imorgon, eller snarare på fredag, så måste jag öva på det.
Nu ska jag dricka lite thé och sedan är det bums i säng. Det blir en lång dag i morgon också.
Kommentarer
Trackback
