Mörbultad
Ja i alla fall i själen. De sista dagarna har det hänt lite tråkiga saker, och kommit lite dåliga nyheter. Inget som är någon världskatastrof egentligen, men som får mig att tänka och undra. Ligga vaken en stund om nätterna och känna att livet inte är så fantastiskt, utan ganska orättvist. Så jag är trött, men glad trots allt.
I går fick jag ett stort kuvert hemifrån. Där låg mina körkortspapper, en check på 550 kronor, och räkningar (det sistnämnda var ju inte vidare roligt, men ändå). Så när jag slutade jobba så åkte jag ner på stan och köpte nya skor. Jag insåg i ösregnet att ballerinaskor är väldigt fint, men inte speciellt ändamålsenligt i en stad som Göteborg där det regnar typ jämt. Så nu har jag köpt svarta mockaskor i gympaskoliknande modell. Sedan gick jag runt halva nordstan (som är ett stort köpcentrum) och letade efter någonstans att ta kort till körkortet. Jag vägrade gå ut för regnet bokstavligen vräkte ner och lite snygg ville jag ändå vara på mitt körkortskort. Till slut hittade jag än. Det visade sig dock bli svårare än vad både jag och fotografen trott att få en bra bild. Mina ögon ville liksom inte hålla sig öppna, det krävdes säkert 20 försök innan vi fick en bra bild. Där jag ser ut lite som en brottsling i svartvitt. Nu väntar jag spännt på att få mitt riktiga körkort.
Idag har det ännu inte hänt så mycket. Jag och musikern har övat låtar till musikcaféet nästa onsdag och jag har funderat lite på vad vi ska sjunga för några psalmer på lunchandakten med Hela människan imorgon. Alldeles nyss förberedde jag lite inför konfirmanderna, och det ska jag fortsätta göra. Ska öva lite psalmr till andakten. Ikväll ska vi sjunga "Du vet väl om att du är värdefull" och "Möt mig nu som den jag är"
Som sagt, jag har en del annat att tänka på också....
Jag hoppas att allt är fint med er därhemma. Jag saknar er lite lagom mycket!
