Ett år i Göteborg

Jag är på kurs, och har varit sjuk i ett par dagar. Det gör det lite svårt när man ska lära känna nya människor. Jag har inte riktigt orkat vara med i gruppen, vara uppe på kvällarna, eller vara social. Jag hoppas bara att jag ändå hittar någon att umgås med. Jag är lite rädd för att bli ensam, men det är nog ganska naturligt.

Det verkar vara trevliga människor som jag ser fram emot att lära känna mer, och en del av dem bo i, eller i närheten av Göteborg. Som volontär är det främsta kontaktnätet de andra volontärerna. Man jobbar så mycket på konstiga tider så det är svårt att delta i andra regelbundna aktiviteter och lära känna andra människor.

Kursen har varit intressant. Jag har inte lärt mig så mycket nytt men fått ord på en del som jag redan kunde och fått vända och vrida på lite bilder, roller och lekar. Jag har med mig flera nya övningar och lekar i bagaget. Användbara förhoppningsvis.

Igår fick jag en stor släng av hemlängtan och längtade efter en trygg och känd människas röst, någon som jag inte behöver låtsas inför, eller i alla fall vara trevligt inför jämt. För hur det nu än är så måste man nästan vara det i början av en relation. Så jag pratade en stund i telefonen. Jag missade slutet på filmen vi såg, men det gjorde inte så mycket eftersom det var en film som gjorde ont i hela kroppen. "Den nya människan" heter den och den är tänkvärd och absolut sevärd men den gör ont. Imorgon är det i alla fall dags att åka hem till Göteborg igen. Det tycker jag ska bli väldigt skönt.