Ett år i Göteborg

Det är konstigt att inte längre bo på Ringvägen. Min borg ligger inte längre bakom den lila dörren. Sorgligt, och underbart. Det ekade så tomt när jag var där sista gången ikväll och tömde frysen. Finfin akustik att sjunga i, men ruskigt tomt. Köksskåpen är inte tapetserade med vykort längre. Det hänger inga ikoner lite varstans. Det finns inga möblier, inga gardiner, ingenting. Om några veckor ska någon annan bo där. Det är konstigast, att någon annan ska bo i MIN lägenhet.. Den är ju inte min längre, men den är ändå speciell, mitt första egna.

Eftersom jag tog körkort igår har jag ägnat dagen åt att kuska runt i norra Östergötland. Jag har besökt Linköping (Farmor, men framför allt finaste Annika), Norrköping (jag köpte en pocket bok och fikade med mina fina Stockholmsvänner som var på besök), Svärtinge (lämnade busskort till syster) och så hem till Söderköping igen. Det är roligt att köra bil, och bra för att inte tänka på allt det läskiga med flytten. På motorvägen mellan Linköping ocb Norrköping grät jag i alla fall. Det kommer att dröja nästan fyra månader innan jag ser Annika nästa gång.

Nu kanske ni tror att allt är färdigpackat och lastat.... Så är det INTE. Det finns mycket kvar att göra innan lastet går imorgon 07.00. Fast om det var färdigt redan så skulle det ju inte vara någon sport.

Just nu ska jag inte göra så mycket åt det, utan först och främst mörda en tvestjärt som lyckats ta sig in i min systers run. Panik!