Goda samtal om livets mörker

Jag sätter mig vid datorn och tänker på hur oändligt tacksam jag är över den dag som jag precis har genomlevt, hur oändligt tacksam jag är över livets guldstunder. Hur vardagen också är fantastisk att vara i. Egentligen har inget speciellt hänt idag, ändå känns det som om jag har klivit runt på helig mark på något sätt.

I morse hade vi konfirmandplanering, den sista jag kommer att ha här i Angereds församling, på söndag konfimeras våra ungdomar. Jag hoppas att det blir en fin gudstjänst som de kommer minnas med glädje. Resten av förmiddagen gick åt till att skriva en arbetsansökan, samt att hjälpa till med fikat till Stor MAS (medarbetarsamling för hela pastoratet) alltså var jag inte på min vanliga arbetsplats under förmiddagen utan i ett av de andra distrikten.

Strax efter tolv sprang diakonen G och jag ihop i köket. Vi fick ett fint samtal där över fruktskålar och kaffekoppar, samtal om livets mörker, och det goda det för med sig. Sedan har det samtalet följt med resten av dagen. Ända fram till alldeles nyss då vi sa hejdå och gick hem, var och en till sitt. Vi har inte pratat med varandra speciellt mycket tidigare eftersom vi är i olika distrikt, men jag är så oerhört tacksam för de samtal vi har fört idag, om Gud, tron och livet. Vi kom fram till att mökret inte bara är ont, att det också är en förutsättning för det ljusa. Vågar vi stanna kvar i mörkret så kan vi få möjlighet att växa.

Vi gick ut i vårkvällen och Gud omslöt oss med en ömhet, med nådens hav, med kärlek och omtanke. Det får vi leva och röra oss i, även de mörka stunderna. Genom mörkret kan vi se ljuset.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0