Ett år i Göteborg

Sedan jag flyttade till Göteborg har jag blivit tidsoptimist. Jag är nog ganska positiv och optimistisk i vanliga fall också, men här går det lite till överkant. Mitt lugn övergår sedan till halvpanik när jag inser att jag blir åtminstone tio minuter sen. Idag tar det sig uttryck i att jag måste gå hemifrån om 45 minuter och jag har inte ätit frukost, eller tagit på mig strumpor.

Jag hoppas att jag återgår till att vara lite mer realistisk när jag flyttar hem.