i det oväntade

Idag har varit en riktigt bra dag, trots att jag är så trött att jag egentligen inte kan hålla ögonen öppna. Sängen får ändå vänta ett tag. Jag MÅSTE städa och packa, för imorgon går resan mot östligare trakter för ett par dagar. Hur som haver, släpade jag mig till jobbet strax efter nio, inte många minuter efter att jag stigit ur sängen.

Varannan torsdag bjuds det på lunch i församlingshemmet, det är underbart att komma in på morgonen och mötas av de där dofterna. De som lagar maten är fantastiskt duktiga och det blir oftast lite "exotiskt", alltså inte riktigt de kryddblandningarna som jag är van vid. Vår kyrkvärdinna, till lika kokerska på torsdagar, kommer nämligen från Irak. Ingen kokar ris som hon!

Planen för eftermiddagen var att jobba undan lite, men se det gick inte. Inte ett enda vettigt handtag blev det gjort, så prästpraktikanten övertalade mig att gå hem istället, se på tv och packa. Jag var lite motsträvig men gav till slut med mig. Tur det! När jag kommer hem till Hjällbo sitter en samling bekanta och äter sopplunch på kyrkans innergård, alldeles lagom i vindstilla och sol. Diskuterar Karin Långström Vinges blogginlägg om homosexualitet och bibeln, samt lite annat smått och gott. När halva sällskapet avviker beslutar jag och församlingsassistenten hastigt att åka till Olofstorp, där det är öppet hus i Prästgården för oss som jobbar i pastoratet. Tack vare vädret var det alldeles fantastiskt skönt att få komma ut på landet. Fåglarna kvittrade och det kändes riktigt vårigt. Jag blev alldeles imponerad av hur fint de gjort prästgården, och fick ett fantastiskt bra inredningstips till kommande liten lägenhet. Vi blev bjudna på fika, och pratade med församlingspedagogen och prästen C, efter ett tag anslöt prästen H som jobbar i pastoratets fjärde distrikt. Det är härliga människor allihopa, och jag är glad att jag sprang på församlingsassistenten, annars hade utflykten aldrig blivit av.

Nu är jag trött efter att konfirmanderna varit bråkigare än vanligt och jag har fortfarande en del kvar att göra. Väskan packar inte sig själv, konstigt nog.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0