Jag imponerar?
Dagens suck från djupet av mig kom någon gång strax efter tio i förmiddags när det visade sig att prästen som skulle ha andakten 11.30 inte alls var medveten om det och hade bokat in samtal med ett sorgehus. Det blev liksom jag som fick ta den, det fanns inte många andra alternativ. Visserligen tycker jag det är roligt att ha andakt, men jag vill gärna hinna tänka igenom vad jag ska säga.
Hur som haver så blev det något som jag var relativt nöjd med, lite fasteprat om chansen, möjligheten till eftertanke och sökande. Lugnet mellan glädjen över det nyfödda barnet i stallet och glädjen över den uppståndne. Vi behöver förbereda oss, reflektera över oss själva, omgivningen och Gud. Jag tyckte nog att det var en hyfsad prestation av mig, men inte mycket mer. Tydligen har jag ibland inte en riktigt sann självbild. Min handledare talade om för mig hur fantastiskt bra det var, han lät mycket imponerad. Jag blev mycket förvånad, men givetvis mycket glad. Ännu gladare blev jag när tanterna, en efter en sa samma sak. Jag överraskar mig själv lite, och tydligen omvärlden lite också.
Jag är där jag ska vara i mitt liv, jag är verkligen på rätt väg. Tack Gode Gud!
Hur som haver så blev det något som jag var relativt nöjd med, lite fasteprat om chansen, möjligheten till eftertanke och sökande. Lugnet mellan glädjen över det nyfödda barnet i stallet och glädjen över den uppståndne. Vi behöver förbereda oss, reflektera över oss själva, omgivningen och Gud. Jag tyckte nog att det var en hyfsad prestation av mig, men inte mycket mer. Tydligen har jag ibland inte en riktigt sann självbild. Min handledare talade om för mig hur fantastiskt bra det var, han lät mycket imponerad. Jag blev mycket förvånad, men givetvis mycket glad. Ännu gladare blev jag när tanterna, en efter en sa samma sak. Jag överraskar mig själv lite, och tydligen omvärlden lite också.
Jag är där jag ska vara i mitt liv, jag är verkligen på rätt väg. Tack Gode Gud!
Kommentarer
Trackback
