Ett år i Göteborg

Jag tänker ofta på hur bräckligt livet, och lyckan är. Det ändras så fort, och tycks så nyckfullt. Ibland undrar jag hur det står till med vår valfrihet. Vi har alltid ett val, jag tillhör nog dem som har hävdat det. Är det sant? Jag vet faktiskt inte. I vissa situationer tror jag inte det finns något val.

Hur bär vi oss åt när vi drabbas av den stora sorgen? När livet brister i konturerna och sprickorna uppstår i glaset, när tillvaron faller sönder. Det finns inga enkla svar. Det enda alternativet är att fortsätta framåt och bära ett hopp om framtiden.

Själv har jag bestämt mig för att klippa banden, för att göra mig själv fri. Det kräver kraft och mod. Det kommer inte att bli lätt, men jag ska göra det och jag ska lyckas.