Ett år i Göteborg

Det skrivar projekt jag började med för ungefär en vecka sedan har legat på is ett tag. Mest därför att predikandet tog så mycket kraft. Jag menar att jag var väldigt nervös innan, utan att veta om det själv. Jag märkte bara av stirrigheten på söndagen. Då var jag inte riktigt klok.

Egentligen behöver det manusarbete som jag för tillfället pysslar med inte ta så mycket tid i anspråk. Samtidigt är det viktigt att göra det noga. Jag vill bli nöjd. Det är svårt, att få form och sammanhang. Jag har svårt att göra mig själv riktigt tillfredställd. Formuleringarna räcker inte riktigt till. Idag ska jag nog ändå försöka komma en bit på vägen, och imorgon ska jag ta kopior på jobbet så att jag kan klippa och klistra utan att förstöra "originalen". Det är lite som att lägga pussel det där.

Jag har längtat efter det här en lång tid, och jag är nog redo att göra det nu. När jag gick i skolan orkade jag till slut inte pyssla med ord på samma sätt på eftermiddagarna som jag önskade. Koncentrationen gick åt till att pyssla ihop ord och uppsatser till skolan. Nu har jag ett mellanår. Nu tar jag chansen, nu släpper jag mina ord, skickar i väg dem. Jag ser om det bär. Kanske, kanske inte. Påsk är deadline. Jag måste ha en deadline att arbeta efter, annars blir det aldrig färdigt. Till påsk ska jag ha något att skicka i väg, något jag i alla fall är relativt nöjd med.

Min tillfälliga arbetsplats, vardagsrumsgolvet.