Ett år i Göteborg

Nu sitter jag vid mitt skrivbord i Göteborg. Det känns faktiskt inget bra att vara här (jag vill varken höra förmananden eller uppmuntranden). Livet går inte riktigt på helfart här, det är som om det haltar. Jag är väldigt ledsen, vilket skulle kunna bero på hormonerna. Jag trivs inte här, troligtvis för att jag inte har tid att skaffa mig ett "liv" här, dvs vänner och aktiviteter, en meningsfull fritid. Allt jag har är jobbet, samtalen och träningen. Det räcker liksom inte, jag behöver något mer.