Ett år i Göteborg

Jag insjuknade precis i akut hemlängtan, längtan efter varma samtal, kramar och leende ansikte. Det går snart över, för nu är det ju så att jag trivs fantastiskt bra i Göteborg. Jag har nästan, nästan bestämt mig för att bli kvar.
Ett fall av akut hemlängtan känns bara naturligt efter att ha visat bilder på människor jag bär så nära hjärtat. Det är nog en nåd att få längta lite grann ibland. Någonstans finns det människor som jag behöver, och som behöver mig.